Jag har köpt en BMW!
Denna rubrik trodde jag väl inte att jag skulle skriva idag, men så blev det! Det började klockan 07.00 i morse när min Honda skulle besiktas, jag tog tidigast möjliga tid för att inte missa jobbet.
Vi spolar fram tiden 15 minuter till klockan 07:15 och besiktningsgubben lockar in mig under Hondan där den står uppvevad.
"Det här... det är bakaxelbalken. Den håller upp hela baksidan av bilen. Den sitter fast i den här infästningen..." sade han och pekade på ett järnrör. Sedan tog han tummen... och tryckte tummen igenom hela röret så det blev ett hål. Det var som att röret var gjort av papper. Jag gapade.
"Den här kan du inte köra transport på. Risken är stor att hela bakaxelbalken lossnar. Då får du problem." förklarade han snällt. Han petade på kanten lite igen och rostiga flagor regnade över oss.
Jag stirrade tomt på flagorna och försökte processa vad detta innebär i praktiken.
Sedan åkte jag till Mekonomen och visade bilder och besiktningsprotokollet.
"Det där ser verkligen inte bra ut! Men bakaxelbalken... på en 22 år gammal bil.. det blir inte lätt att hitta delarna till den. Men vi kan göra ett försök." sade killen på verkstaden och slog ursäktande ut med armarna.
"Men ha inte för höga förhoppningar på detta..."
Jag nickade och undrade för mitt inre vilka flera oupptäckta delar på bilen det finns, där metall förvandlats till papper som går trycka sönder med tummen. Jag fick ju ett par otrevliga överraskningar med bilen 2022. För att inte glömma bromsskyddet som rostade loss sig och fastnade i bilen så hela bilen skrek när jag körde genom samhället. Bilen börjar ju faktiskt falla isär.
Så det blev ett snabbt beslut liknande beslutet att avliva katterna. Jag beslutade att avliva Hondan, att sluta försöka laga delar på den och vänta på att andra delar ska falla isär. Och finna en ny bil.
Jag och Jonatan letade flitigt på morgonen och fann två lämpliga bilar. Under tiden vi diskuterade de lämpliga bilarna, och hur snabbt vi skulle kunna komma loss från jobbet, och ta oss till bilaffären under dagen, så markerades plötsligt båda bilarna som sålda, från olika försäljare. Vi hann inte. Det var då man började känna sig lite stressad. Det bästa är väl om vi åker till försäljare på en gång och inte tittar på annonser som försvinner framför ögonen på oss.
Sagt och gjort. På eftermiddagen flexade jag ut tidigare från jobbet, och första bilen vi tittade på var just denna BMW. Vi körde den och jag försökte finna en känsla för den. Stabil och stark kändes den. Lite som Ares. Samma färg som Ares också. Den kändes trevlig att köra. Jag har aldrig ägt en så fin bil, definitivt inte. Den var tio år så den var inte jätteny, men defintivt inte skruttig eller gammal.
Jag hann ändå inte riktigt med i tanken då jag fortfarande försökte anpassa mig till verkligheten om att min Honda, som jag haft i sju år, och som jag var stensäker på skulle klara besiktningen, nu ska dömas till samma öde som katterna. Går inte allt för fort bara? Kan man bromsa tiden? Jag hinner inte tänka!
Vi testar köra en Subaru Forester men under bilfärden får jag en olustig känsla i magen. Den där BMW:n kommer nog att försvinna lika snabbt som de andra bilarna försvann i morse, om vi inte agerar snabbt. Subarun sade mig ingenting. Den kändes inte rätt, helt enkelt.
Jag svängde in Subarun på en busshållsplats och tittade på Jonatan, och gick bara på instinkt. Jag klev ur bilen, lät honom köra, och skickade ett sms till försäljaren av BMW:n.
"Vi tar BMW:n! Kan vi komma om en timme?" frågade jag och fick till svar att det gick utmärkt.
"Det kom faktiskt en kund och var intresserad av bilen precis efter att jag fått ditt sms." sade bilförsäljaren. Och konstigt nog verkade magkänslan alltså stämma.
Samtidigt som jag signerade avtalet för bilen så fick Jonatan ett pling i mobilen om att alla papper i SuperSessans pass var klara och i ordning. Vi lovade betala för henne när allt administrativt var klart. Så samtidigt som jag köpte bilen gratulerade jag Jonatan till sin nya häst.
Jag var otroligt glad att jag hunnit spara till en ny bil sedan 2022. Det hann inte bli en jättestor summa, men det räckte till kontantinsatsen och kommer alltså inte att påverka min ekonomi negativt. Avbetalningarna för resten av bilen blir samma summa som jag tidigare lade på sparkontot för en ny bil, så jag har exakt samma summa att förhålla mig till, om man inte räknar med att jag även fick en ganska bra löneökning i år.
Så. Det var dags.
Det är bara att följa med i föränderligheten i livet och göra så lite motstånd som möjligt.
Snart har jag en BMW.
Snart har vi en palominofärgad Westernhäst
Snart åker vi till Island!
Kommentarer
Skicka en kommentar