Fina, fina Sessan!

 

Det känns så bra i magen med SuperSessan. Hon är ju bara ett år gammal så visst var jag lite orolig över hur hon skulle hantera att vara ifrån sin trygga flock och stå ensam i en egen hage. Ibland får man uppdateringar från de andra i stallet, flera har nämnt att hon nöjt ligger när hon äter, och att hon sover en hel del. De tycker hon verkar må kanonbra. Hon verkar helt okej med att stå ensam ett par dagar innan vi släpper ut henne till de andra stona. Jag hoppas, hoppas, att allt går bra när vi släpper ut henne. 

Hon ska träffa hovslagaren om tre veckor och få hovarna trimmade, så Jonatan lyfter lite då och då i hovarna så hon ska vänja sig. Sedan kommer han att hålla dem högre och längre och längre stunder. Men just nu tar han det lugnt och ser mest till att hon avslappnat låter honom ta henne där och lyfta, som på bilden ovan på höger bak. Hon får beta gräs under tiden. 

Hon har en väldigt fin utstrålning. Jag känner mig lugn med henne. 

Det är ganska stor skillnad jämfört med när jag köpte Ares 2022. Jag hade sämre självkänsla och sämre hälsa då. Jag var lite osäker på om jag skulle klara av en unghäst alls. Sedan blev det två stallbyten och lite annan feedback som tog på kraft och självförtroende. Men Ares har varit snäll och ställt upp för sin människa från den allra första dagen han kom, och han har alltid gjort sitt bästa. Han är verkligen min drömhäst på alla sätt. 

Nu känns det mycket mer enkelt med en unghäst. Sessan verkar ha precis den lättsamma lugna mentalitet jag är ute efter. Jag och Jonatan gör det tillsammans. Vi vet varandras styrkor och svagheter, vi bollar tankar med varandra, och delar samma åsikter i det mesta. 

Så nu är det bara att hoppas hon håller sig fri från olyckor och behåller sin goda hälsa. Då blir detta hur kul som helst!