Snart åker vi!

 


Vilken dag! Ares fyllde fyra år, vi hade betessläppet, vi åt lunch hos Jonatans mamma, packade våra väskor, och nu ligger jag och vilar med en varm macka i Jonatans säng i Sjöbotten och tittar på Yellowstone. Gården ligger tre kilometer från flygplatsen så det känns lättast att åka härifrån. Jag njuter av sovrummet som vi renoverade förra sommaren. 

Tomrummet efter katterna är mer hanterbart nu. Jag behövde nog gråta ut ett par dagar. Visst kan jag bli ledsen och sakna dem. De hade inte bett om att få komma hit och de förtjänade att få leva fulla liv. De förtjänade att bli ännu äldre. Men både jag och Jonatan upplever att det går lättare att andas. Det är skönt att kunna lämna alla dörrar öppna också. 

Så man är ledsen och lättad samtidigt. Och det är okej. 

Precis som jag inte riktigt hunnit processa att min bil behöver skrotas och att en ny väntar. Det känner jag också dubbla känslor inför. Det är också okej. 

Eller att vi betalade för vår nya jättevackra häst SuperSessan samma eftermiddag som bilen betalades. Men så är livet, lugnt ibland, och nästa sekund fladdrar man runt lite lätt förvirrad och undrar vem man är. Men ändå tacksam. 

I morgon åker vi i alla fall. Firar vårt gemensamma år, där vi stått stadigt tillsammans, och stöttat varandra i allt. Det är värt att fira.

På ett alldeles lagom äventyr. 

Island. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer