Allt har en fortsättning

Just innan Galishimo dog, och nu menar jag ca fyra veckor innan han dog, så fick jag hem en körsele till honom, som jag hade beställt från Drive Out. En helt ny sele storlek "cob" som jag tänkte använda bäst det gick, utifrån just Galishimos förutsättningar. Om han inte kan dra en vagn så kanske man kan tolka med skidor efter honom, för han har ju inga problem med att man åker skidor efter honom, det skulle kunna bli kul! Jag fick erbjudande om en liten billig rockard till honom också, och slog till direkt. 

Dock så blev det ett litet bakslag då Galishimo plötsligt blev rädd för bilar igen under våren. Det som var lite kämpigt just med Galishimos bilrädsla i våras, var att han inte slängde sig i diket eller åt sidan när bilarna kom, utan han slängde sig mitt ut på vägen. Jag antar att Galishimo instinktivt ville ut på en öppen yta, och kände sig tryggare där det var öppet, än att gå ned i diket eller någonstans där han hade osäkrare underlag. 

Men problemet med hans instinkt att slänga sig ut mot vägen är ju att riskerna för olyckor med trafiken ökar och det blev mer "close encounters" med bilarna som passerade nu i stället. Han gjorde det två gånger under våren, och det räckte för mig, för att jag skulle lägga den nya selen på hyllan, skippa tömkörningen, och se till att jag fick gå bredvid honom, tryggt och säkert, tills han skulle känna sig trygg med bilar igen. 

Så fort vi inte var i närheten av trafikerade vägar så var han givetvis den fina stjärna han alltid varit. 

Men selen blev oanvänd i fyra veckor. 

Sedan dog han i tarmvred. Fina, Galishimo. Alla planer vi hade. 

Och snart kommer min nya ponny Ares. Storlek Cob, som kommer att passa utmärkt i den nya selen som också har storlek Cob. Som om jag undermedvetet anat att livet kanske är förändring, att jag hade en känsla av att jag skulle kunna köra häst längre fram. 

Eller så gav mig Ares känslan av sammanhang, 

att allt jag köpt till Galishimo 

och att det jag gjort för honom 

har en fortsättning.  

.