Hur andra återberättat Galishimo

Jag har varit sjuk i veckan och sovit massor. I ett tomt rum hinner jag tänka mer på Galishimo. Jag är så otroligt glad över alla bilder på honom. Alla minnen, och hur fin han var. Och hur mycket tid jag spenderade med honom.

Galishimo var ju rädd för markliggande bommar väldigt länge och jag jobbade med det i flera år. Han blev väldigt duktig på att hantera dem så länge det fanns någon form av förutsägbarhet och systematik i träningen. Om jag lät bli att träna på det några veckor eller lade ut bommarna på en annan del av ridbanan, så blev det svårt igen. Jag lärde mig verkligen att man kan komma till en viss punkt med hästar som är markskygga, men de kommer alltid att vara markskygga. Och sedan lärde jag mig att oavsett hur mycket eller lite jag tränar på det så växte ju reaktiviteten bort av sig själv när han blev lite äldre. Att alla framsteg inte handlar om träning, utan att framsteg kan ha med hormoner och mognad att göra, också. 

Jag upplevde att han blev mycket mer säker ju äldre han blev.  

Nu blev han ju bara 13 år. 

13 år och tio dagar. 

Jag blir varm av att höra andras kommentarer om hur de upplevde Galishimo också. 

Yvonne som hade haft sin häst Brage i samma hage som Galishimo sade: 
"Galishimo var så snäll. Han var aldrig dum mot någon annan häst i hagen. Han var allas kompis. Han kom så fint överens med alla i flocken." 

Linda, som bara träffat honom en gång men inte glömde det, sade med ett skratt: 
"Han var så lurig! Han snodde ju handsken av mig. Det gick så snabbt! Jag hann inte alls med!" 
Jag nickade och höll med. Han tog gärna mössor och handskar, allt för att locka fram ett fniss. Den enda häst jag träffat med humor. 

Ebba som red honom på kurs i våras sade: 

"Tränaren Petra gillade honom verkligen. Hon frågade om jag visste hur man gjorde en öppna, och jag sade att jag inte var riktigt säker.
'Det är lugnt, Galishimo vet precis hur man gör en öppna.' svarade tränaren, eller så sade hon; 
'Det kommer att gå bra, Galishimo kan redan den här övningen.' Men sedan hittade jag inte knapparna på honom och då blev det ju lite hur som helst ändå." 

Ebba och Galishimo

Det känns så skönt att jag inte var ensam om att SE honom. Att jag inte var ensam om att tycka om honom. 

.