Hur andra återberättat Galishimo


Jag har varit sjuk i veckan och sovit massor. I ett tomt rum hinner jag tänka mer på Galishimo. Jag är så otroligt glad över alla bilder på honom. Alla minnen, och hur fin han var. Och hur mycket tid jag spenderade med honom.

Galishimo var ju rädd för markliggande bommar väldigt länge och jag jobbade med det i flera år. Han blev väldigt duktig på att hantera dem så länge det fanns någon form av förutsägbarhet och systematik i träningen. Om jag lät bli att träna på det några veckor eller lade ut bommarna på en annan del av ridbanan, så blev det svårt igen. Jag lärde mig verkligen att man kan komma till en viss punkt med hästar som är markskygga, men de kommer alltid att vara markskygga. Och sedan lärde jag mig att oavsett hur mycket eller lite jag tränar på det så växte ju reaktiviteten bort av sig själv när han blev lite äldre. Att alla framsteg inte handlar om träning, utan att framsteg kan ha med hormoner och mognad att göra, också. 

Jag upplevde att han blev mycket mer säker ju äldre han blev.  

Nu blev han ju bara 13 år. 

13 år och tio dagar. 


Jag blir varm av att höra andras kommentarer om hur de upplevde Galishimo också. 

Yvonne som hade haft sin häst Brage i samma hage som Galishimo sade: 
"Galishimo var så snäll. Han var aldrig dum mot någon annan häst i hagen. Han var allas kompis. Han kom så fint överens med alla i flocken." 


Linda, som bara träffat honom en gång men inte glömde det, sade med ett skratt: 
"Han var så lurig! Han snodde ju handsken av mig. Det gick så snabbt! Jag hann inte alls med!" 
Jag nickade och höll med. Han tog gärna mössor och handskar, allt för att locka fram ett fniss. Den enda häst jag träffat med humor. 


Ebba som red honom på kurs i våras sade: 

"Tränaren Petra gillade honom verkligen. Hon frågade om jag visste hur man gjorde en öppna, och jag sade att jag inte var riktigt säker.
'Det är lugnt, Galishimo vet precis hur man gör en öppna.' svarade tränaren, eller så sade hon; 
'Det kommer att gå bra, Galishimo kan redan den här övningen.' Men sedan hittade jag inte knapparna på honom och då blev det ju lite hur som helst ändå." 


Ebba och Galishimo

Det känns så skönt att jag inte var ensam om att SE honom. Att jag inte var ensam om att tycka om honom. 

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J...
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti...
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk...
Läs mer