En slags dopaminfasta
"Dopaminfasta" är ett intressant uttryck som jag snubblade över idag. Det beskrev ganska bra hur jag upplevt min vardag nu. Dopaminet är ju kroppens belöningshormon och det kan kicka igång av en godispåse, en stor kopp kaffe på morgonen, ett rejält träningspass, eller att få en massa likes i mobilen, eller varför inte få likes av livs levande människor i verkligheten. Vi kan njuta av att vara i farten och när det händer något, och det är för att dopaminet pumpar ut välbehagshormon.
Jag har ju dragit ned en hel del på dopaminkickarna, på sistone.
Jag har faktiskt till och med slutat med kaffe de senaste veckorna.
För två veckor sedan slutade jag dricka flera koppar kaffe om dagen, till bara en kopp kaffe om dagen. Den heliga morgonkoppen. Att gå från ett gediget kaffedrickande i parti och minut, till blott en kopp om dagen, gav vissa biverkningar. Jag fick huvudvärk och blev lite rastlös. Men efter några dagar gick det bra. Jag tänkte att nu när jag ändå har en massa symtom av järnbristen, i form av trötthet och huvudvärk, så kanske kaffe-abstinensen liksom bara beblandar sig in i de övriga symtomen och inte märks av så mycket. Jag vet inte om jag tänkte rätt där.
När det lilla förrådet av kaffe här hemma tog slut, för tre dagar sedan, så släppte jag kaffet helt, och slapp nästen helt mina abstinensbesvär också.
Bilden tog jag från denna artikel om dopaminfasta.
Jag har också dragit ned en hel del på godsaker också. Men det var ganska nödvändigt med tanke på hur mycket jag legat stilla, om man tänker på kalorier in och kalorier ut.
Så vad händer om man fastar på dopamin? Om man drar ned på de där uppenbara kickarna som man omedelbart blir glad av. Sockret? Kaffet? Pling i mobilen? Hård och härlig träning? Ridturer i skogen på en energisk liten arabhäst? Närvaro med sina nära och kära?
Jo, dopaminruset lägger sig, det blir lite tyst i själen, och man känner sig kanske lite låg. Sedan letar dopaminet efter de lite mindre kickarna. För de stora kickarna är ju uppenbarligen borta. Så vad ger små kickar? När man fastat på dopamin?
Ja som ni alla vet så rensar jag och organiserar. Vilket jag tjatat om ett bra tag nu. Det ger inte en lika stor dopaminkick som en fet smörgåstårta med mina närmaste, men det fungerar. Jag har organiserat mitt hem till och från i fyra veckor nu. Allt går långsamt, men det går stadigt framåt.
Idag rensade jag mitt pyttelilla kök. Jag behövde slänga mer saker, för att ge plats för mer matvaror. Dessutom tömde jag mina förråd av glasåtervinning, metall, gamla glödlampor, batterier och annat som finns under diskbänken i köket. Och alla tallrikar och kökssaker jag inte använder, de rök också. Jag slängde alla trötta blommor i mitt fönster också. Med en liten knut i magen av dåligt samvete. Blommorna fick inte så mycket kärlek i somras.
Jag rensade också frysen som jag har i förrådet, och avfrostade den. Jag hann även improvisera en maträtt i form av mindre lyckad lax i ugn. Mindre lyckad. Jag kunde ha kollat utgångsdatumet på några produkter. Nåja. Det kommer jag ihåg nästa gång!
Utan några större kickar så går det bra att jobba lite grundligare i bostadsrättsföreningen också, som jag är ordförande i. Jag har sorterat ytterligare där, jag har gjort en separat pärm för varje trappuppgång så jag har stenkoll på läget. Det ger lite lugn i själen.
Jag köpte en planeringsbok för att få bättre koll på vad jag vill göra under en vecka, eller på helgerna. Jag gillade layouten och storleken på den.
Och sedan blev det ju förstås nya blommor! Jaja, det gav faktiskt en trevlig dopaminkick. Vad mysigt med fina fräscha blommor i fönstret. En nystart!
Efter jag har slängt detta sista lass
har jag nog inte så mycket mer ett slänga.
Det känns skönt.
Som att jag kommit ifatt livet, lite.
,
Kommentarer
Skicka en kommentar