Ares kastrering

Jag hade nästan tänkt ha rubriken "Så rädd jag hann bli!" men det är svårare att hitta inlägget om jag vill läsa det i framtiden. Men jag hann bli rädd. Väldigt rädd. 

Ares skulle ju kastreras stående med lokalbedövning och lugnande, eftersom det är det vanligaste och minst okomplicerade sättet man kastrerar hästar på. Jag kände mig glad och hade sett fram emot att komma ett steg närmare att ta hem honom till mig. Uppfödaren skickade ett meddelande om att allt gått bra och jag pustade ut. Jag närvarade inte för jag bor ju 30 mil bort. 

Sedan skickar uppfödaren ett meddelande igen, om att hon kallar in veterinären igen för att se över såret, då det verkar vara en eventuell komplikation. Hon skickar en bild. Jag tror inte jag delar bilden här. Tänk er en blodig knytnäve som kommer infrån magen och ut genom pungen. Jag blev orolig. Riktig orolig. Den där knöliga knytnäven, vad är det? En tarm? Håller en tarm på att rinna ut genom pungen? Den är ju knölig? Och blåröd? Om det INTE är en tarm, vad fanken är det då som finns i en hästpung med den formen?! 

Jag fick panik, kontaktade alla hästtjejer i min närmaste krets och visade bilden. Sedan fick jag den där känslan som jag fick med Galishimo sista timmen han levde. Att allt kan förändras väldigt snabbt med hästar, att hästar är otroligt sköra, och att saker kan vara värre än man tror. Känslan gick inte slå bort och Ebba ringde mig och föreslog att vi kunde sitta i telefon och småprata och vänta på att veterinären varit klar där. Det gjorde henne inget. Hon hade all tid i världen. Jag pratade med henne om oron, och lade mig sedan i hett vatten i badkaret för att lugna ned mig lite. 

Och då slog det mig verkligen, att Ares ju har blivit viktig för mig. Verkligen. Han är ju bara en ponny, och jag känner honom inte, och jag har ingen aning om vilka styrkor och sårbarheter han har. Men när jag blir orolig att han ska må dåligt eller ha ont, så kan jag inte ens sitta med is i magen och vänta en liten stund utan att behöva stöd. 

Veterinären löste lyckligtvis problemet direkt. Jag får journalen direkt i mailen och det står att han hade en mycket kraftig svullnad i höger sår med onormal blödning och där koagulerat blod ansamlats, de fann en läckande artär och löste problemet på ett veterinärspråk jag inte förstår. Uppfödaren förklarade att när hästblod koagulerar i en slemsäck så kan det bli sådär knöligt som det såg ut på bilden. Det som nästan såg ut som en knytnäve. Veterinären löste problemet i alla fall. För under två tusen spänn. Ares får lite sprutor och får hållas under uppsikt. 

Och jag börjar känna i hjärtat att den ponnyn faktiskt är min. 

.