Sorgen kommer i skov

Sorgen lever sitt eget liv, precis som den ska. Sorgen är självläkande och den vet bäst när känslor ska plockas fram och när man behöver vila från dem. Ibland är den borta några dagar men så kommer den plötsligt tillbaka. Som ett slag i magen. Jag var på arbetsplatsen på förmiddagen och innan lunch gick jag till parkeringen för att åka hem och jobba hemifrån. 

Precis där, i det ekande parkeringshuset, halvvägs till bilen, så vill jag plötsligt gråta. 

Det kommer en tung klump i halsen som vill driva sig upp mot ögonen och få dem att tåras och jag måste ta ett djupt andetag och fokusera på att gå till bilen, för att inte börja gråta. 


Galishimo på avsutten promenad, hösten 2017

Jag var så otroligt nöjd över Galishimo det sista åren. Han var så otroligt finstämd i kontakten Jag pekade på transporten och han gick in. Han visste precis vart han hade mig och jag behövde knappt visa vad jag ville. Jag minns känslan av att åka iväg på kurser med honom ensam och inte känna sig ett dugg orolig, bara tacksam för att jag har en så snäll häst. 

"Du använder rösten otroligt lite. Du är väldigt tyst när du jobbar med hästarna. Du kan gott börja prata med dem mer." sade Rolf förra månaden när jag var på körträning med hans welshar. Jag insåg att jag måste börja använda mer ljud. Galishimo hörde ju de små ljuden. 

Jag gjorde ju bokstavligt talat halt på en utandning, jag gjorde verkligen det. I flera år gjorde jag en bra fyrkantig halt på ett väldigt tyst "Puh". När jag sänkte axlarna när han var orolig över något så visade jag honom att allt var bra. Galishimo såg och förstod. Jag behövde inga stora gester. Vi pratade i det tysta. 

Nu måste jag börja använda stämbanden mer igen. Vara tydlig med vad jag vill. Höja rösten om det behövs. Ge den nya ponnyn Ares en chans att förstå mig med stora bokstäver innan jag börjar med de små. Det kan ta flera år att komma dit. Eller så går det fortare. Jag vet ju inte riktigt förrän jag börjar jobba med honom. 

Kommentarer

  1. Anonym22 september 2022 kl. 22:13

    Så fin bild på Galishimo. Vad bra bloggen blev när den är mobilanpassad. Hälsn Karin

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer