Unghäst-bootcamp!

 I söndags hälsade jag på en välrenommerad körkusk, som heter Rolf, och som hade en hel del welshponnier i sitt stall. Han var faktiskt den allra första instruktör som jag tog hjälp med Galishimo av, år 2012. Jag älskade hans lugna pratsamhet och intresse för Galishimo, och hur inspirerad jag kände mig bra när jag tog instruktioner från honom. Själv hade han glömt bort mig totalt i myllret av elever. Men jag kom ihåg. Man kan bland annat läsa om min första kurs med honom och Galishimo HÄR.  Man kan också läsa hur uppföljningen gick i inlägget "Vi kan stanna på Ptro!" Det var en bra tid och en väldigt bra start för mig och Galishimo. 

Jag frågade honom om jag fick komma dit och titta på hans ponnier och det fick jag! Jag förvarnade om att de inte behövde bjuda på fika utan att jag skulle komma mätt och belåten. Jag ville inte vara till besvär, bara vara i stallet och lära mig lite om hur han hanterar sina unghästar. Men gissa om jag stod för en överraskning när jag kom fram. Jag fick ett fullt schema för nästan hela dagen, inklusive lunch. Jag fick ett inkörnings-bootcamp med fyra ponnier från 1-3 år! Först blev jag lite nervös men sedan blev jag otroligt inspirerad! 

När jag hälsade på hos Rolf i helgen fick jag tömköra ettåriga hingsten Garbo. Han var en korsning mellan welsh och fullblod, han höll på att lära sig svänga och acceptera ljud som kommer bakifrån. 

Lilla Kennedy var väldigt ung och tränade på att dra lite skramlande kedjor efter sig och att saker tog i bakfötterna på honom. Han tog det hela med stort självförtroende och ro. Precis som welshar brukar göra. 

Läskigast, men samtidigt roligast, var det ju förstås att få prova köra den tvååriga unghingsten Humlan ensam, jag fick prova två olika vagnar på Humlan för att känna hur olika vagnsmodeller påverkar körupplevelsen. Här på bilden ovan fick jag prova en lite dyrare Tidaholms maratonvagn till skillnad från de små enaxlade vagnarna. Första gången Rolf gav mig tömmarna till Humlan under körturen så kände jag att "NEJ! Jag är inte redo att köra en grön tvååring ännu!" men jag fick tömmarna ändå, trots mina protester, och det gick hur bra som helst. Humlan gav verkligen en så mild och fin känsla. En riktig lite drömponny! Min nya ponny Ares som kommer blir ca 10-15 cm större än Humlan, så Rolf trodde att han skulle passa jättebra till den typ av vagn jag provade ovan. 

Hektor hade samma vackra palominofärg som Humlan men var ett år äldre och lite mer erfaren, om man nu får kalla en treåring erfaren. Han hade gått med vagn ett tag i alla fall. Han hade verkligen energi och svarade väldigt rappt och glatt på alla signaler, och man såg att han verkligen tyckte det var roligt att köras runt hinderbanan. En riktigt glad och lydig unghäst! 

Jag kom hem, helt utmattad. Både psykiskt och fysiskt (pga järnbristen, jag blev väl matad hela dagen av Rolf och hans fru). Jag hade selat på och av fyra hästar, lärt mig hur man fäster olika typer av vagnar och olika filosofier och angreppssätt på olika hästar. Jag hade långsamt och metodiskt åkt genom flera olika körhinder på en maratonbana och sett hur de unga hästarna tog sig an de nya utmaningarna.  Huvudet bultade och allt hemma lämnades i oordning när jag lade mig för sängen. 

Men sista tankarna var

"Vilka fantastiska unga hästar det finns,

och vilka fantastiska MÄNNISKOR det finns!" 

.