Första kursen med Galo

Jag och Galo var på vår första kurs i dag. Det var en tömkörningskurs. Det betyder att man står på marken och styr hästen med jättelånga tyglar (tömar), ungefär som när man kör en häst med vagn. Fast utan vagn.

Jag hade betalat en instruktör som heter Rolf. Jag kände mig dubbel inför detta. Jag var lite rädd för att få negativ feedback. Det har ju varit lite jobbigt sedan jag blev avkastad och ibland kommer jag ju på kant med Galo. Och som ni alla vet så gör jag bort mig ibland med hästen. Det skulle vara hemskt att få mer kritik i nuläget.

Och när jag anmäler mig på en kurs så måste jag ju förvänta mig kritik för det är ju liksom… det jag betalat för.

Så. Jag var lite orolig.

”Det här var ju en fin unghäst!” sa instruktören och fortsatte:
”Det är inte alla unghästar som kan stå så fint och avspänt samtidigt som man pratar så här som vi gör.”
Jag nickade. Han är verkligen jätteduktig på att stå stilla. Jag började känna mig lite bättre till mods och slappnade av lite.
”Han verkar ju vara helt tillfreds med att ha bettet i munnen också. Trots att han är så ung. Får jag köra honom?” sa instruktören. Jag nickade och han tog tömmarna.

”Vad mjuk han är, och vilka små signaler han lyssnar på! Han är ju jättemjuk i munnen, och lyhörd. Nästan lite för mjuk, men det är inget problem i nuläget.” sa instruktören glatt. Galo började anstränga sig på uppgiften, och efter en kort stund urartade tömkörningen till att Galo började showa och sprätta runt. Som bara Galo kan. Galo bröstade upp sig som en tupp och började skutta på stället under ljudliga frustningar och blottade ögonvitor. Jag höll andan och undrade vad instruktören skulle säga om detta. Halvgalen häst och inkompetent ägare. Detta kommer att gå åt skogen...

”Oj vad han är eldig. Han ser verkligen ut som en showhäst. Men han är ju samarbetsvillig! Jobba en månad med att få honom att skritta avspänt och fint med långa kliv." sa instruktören oberört, jag tittade förvånat på honom, och instruktören såg verkligen ut att mena det. Han fortsatte:

"Jag ska visa dig några övningar. Repetera det här några dagar i veckan i en månad. Då kommer han att bli lite mer koncentrerad och avspänd. Han är ju ett arabiskt fullblod så han kommer att mogna i sin egen takt. Så öva på du, bara, under tiden. Och så måste du vara tydligare med honom. Träna in dina röstkommandon bättre. Var lite mer bestämd men forcera absolut ingenting. Och så repeterar ni det här i skritt.”

Instruktören tog över tömmarna igen för att visa några övningar och Galo lyssnade fint och gjorde sitt bästa. Sedan fick jag tömmarna. Galo kämpade på så gott han kunde.  Emellanåt fick han tydligt till de där långa, avspända kliven som instruktören pratat om.

”Det här är ju en riktigt rolig häst att arbeta med!" log instruktören. Och så fick jag flera anvisningar på hur jag skulle arbeta med honom.

När jag gick därifrån kände jag mig riktigt lycklig och fullt engagerad. Jag ska allt visa den där Instruktören Rolf framsteg, fram till nästa månad. Övningarna var bra och enkla att förstå. Min häst är bra. ”Eldig och samarbetsvillig” hade han sagt. Det lät ju bra. Jag kan nog till och med tillåta mig själv att vara lite stolt över honom.

Vi ska kunna skritta avspänt med långa kliv. Vi börjar där. Och sedan ska vi minsann visa den där Rolf vad vi kan!