Renoverat köket!


Det blev inget tränings-boot-camp. Jag har renoverat köket i stället. Jag kom på att min sambo säkert skulle bli glatt överraskad om han kom hem till ett nytt kök, till helgen. Det blir ju lätt, tänkte jag. Jag behöver bara måla stolarna och väggarna och köpa lite pyssel. Det hinner jag när jag kommer hem från arbetet. Det blir ett mysigt kvällspyssel, tänkte jag. Och alla kommer att bli glada. Det blir ju lätt.

Tänkte jag.




Tyvärr så kan jag inte sådär vansinnigt mycket om renovering. Och tydligen så tar det tid. Man måste måla flera varv ibland för att färgen ska täcka. Stolarna, som var mörkt blå, behövde målas fyra gånger innan den mörkt blå färgen slutade lysa igenom. Fyra gånger. Fyra. Gånger.

Ett varv på en stol tog 40 minuter. Gångrar man detta på fyra stolar och ett bord så tog ett varv 3 tim och 20 minuter. Och så fyra varv på detta. 13 timmar och 20 minuter. På kvällstid. Efter arbetet.





Väggarna behövde målas två varv. I brunt och vitt. Det tog också flera timmar. Att springa på affärer, köpa tejp och pillra på med lister, kanter och uttag tog också några timmar. Kortfattat så hann jag -i snitt- sova sex timmar per natt och i övrigt slita häcken av mig.




Sambon visste ingenting om hur mycket jag slet, för att hinna denna överraskning färdigt innan han kom hem på fredagen. Men jag kan lova er att han blev glatt överraskad!



Själv så stirrade jag utmattat på resultatet
efter fem dagars lätt sömnbrist
och funderade på
hur i helvete
jag kunde tro att det skulle vara
enkelt?!


.

Kommentarer

  1. Karina24 mars 2012 kl. 20:06

    Ha ha. Fem veckors boot-camp. På en vecka. Det blev hur som helst skit-snyggt! /Karina

    SvaraRadera
  2. Ulrika25 mars 2012 kl. 04:06

    Ja snyggt blev det!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer