Lunchritt - överlycklig


Det snöade ordentligt och blåste en smula idag. Det var kallt. Det var jäkligt. Jag var ytterst omotiverad att släppa arbetsuppgifterna och ta Galishimo på en ensam lunchjogg ute i naturen. Han kan ju bli rädd för både det ena och det andra, både det synliga och det osynliga, under uteritter. Särskilt nu när det är kallt ute. Jag har väl lust att påstå att han fortfarande inte är ett under av stabilitet och trygghet när vi är helt ensamma. Det blir ibland väldigt många tvärnitar, halvhalter, och sidokast. Nu försöker han ju sällan vända hemåt, och han bjuder ju trots allt framåt, så vi tar oss ju dit vi ska. Man måste bara väldigt, väldigt alert om man ska hänga med honom.

Till min stora förvåning så blev det icket en endaste tvärnit! Det blev kanske fyra eller fem mindre halvhalter som han avbröt själv för att springa framåt igen, och nästan inget sidokast alls. Vi travade glatt på, både bortåt och på hemvägen! Han var ovanligt avspänd på hemvägen och han drabbades inte en endaste gång av akut hemlängtan eller omotiverat fjuck. Jag kunde vid flera tillfällen släppa tyglarna och låta honom länga på halsen och nöjt frusta i den snötäta luften.Till och med i traven kunde jag länga på tyglarna lite så han fick jobba lite mer i sin lägre och bekvämare form.


Jag är så glad. Jag är så glad. Jag betedde mig som en helt normal ryttare och Galishimo betedde sig som en helt normal häst. Han blir bara roligare och roligare att rida nu! Det är vid nio års ålder det händer! 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer