Inte utbränd men rökt
Jag har fortfarande lätt skröppelsjuka. Förmodligen för att jag jobbat på som vanligt, trots skröppelsjuka, och nu fått förlängd skröppelsjuka, som straff för att jag inte respekterat tidigare skröppelsjuka, och inte vilat ut ordentligt från första början. Så nu är jag i en period då jag helst sover upp till tio timmar per natt och inte klarar av minsta lilla oplanerade händelse utan att bryta ihop.
Jag vill inte säga att jag är utbränd eftersom jag arbetar helt godkänt, och klarar vardagen hyfsat, med några genvägar. Jag kan dock inte träna, och ibland fungerar inte promenader heller, utan att jag känner mig matt och dålig. Jag skulle vilja säga att jag är lite svärtad i kanten, bara. Eller kanske rökt?! Jag är rökt. Ja. Det passar. Jag är rökt.
Men jag är på väg tillbaka. Jobbet är lite lugnare och varje morgon efter att jag sovit ut så känns det lite bättre. Det är ju inte första gången jag blivit rökt, om man säger så.
Idag flexade jag ut under lunchen och red Galishimo. Eftersom jag inte orkar med så mycket stress så anlitade jag Sara och den evinnerligt trygga hästen Juan som sällskap, så jag skulle slippa utmana mig. Jag har ridit med dem förut och de hade en lugnande inverkan på oss. Det var ett mycket smart drag. Det blev en jättelugn och trevlig tur och Galishimo skötte sig till och med när vi passerade en arbetande grävskopa, 50 meter i skogen. Han slank bara lite hit och dit, men hamnade aldrig i diket. Klart godkänt!
Sedan så inspirerades vi av Juan som minsann kunde stå på en lastpall, och efter extremt lite övertalning så gick även Galishimos framtassar upp på pallen. Vilken hjälte! Vilken extremsportare han blivit! Det går bara bättre!
Vi tog även cavalettibommar på ett försök, under tiden jag red honom, men Galishimo blev så glad och pigg att jag blev lite stressad då, så det fick gott och väl räcka med en gång. Det är ju ändå ett framsteg motför förra gången då vi inte tog cavalettin uppsuttet. Det är då inga problem för honom att ta sig över, han vet precis vad som gäller. Han blev bara lite i gasen. När matte rökt färdigt ska hon minsann bygga vidare på detta!
Jag vill inte säga att jag är utbränd eftersom jag arbetar helt godkänt, och klarar vardagen hyfsat, med några genvägar. Jag kan dock inte träna, och ibland fungerar inte promenader heller, utan att jag känner mig matt och dålig. Jag skulle vilja säga att jag är lite svärtad i kanten, bara. Eller kanske rökt?! Jag är rökt. Ja. Det passar. Jag är rökt.
Men jag är på väg tillbaka. Jobbet är lite lugnare och varje morgon efter att jag sovit ut så känns det lite bättre. Det är ju inte första gången jag blivit rökt, om man säger så.
Idag flexade jag ut under lunchen och red Galishimo. Eftersom jag inte orkar med så mycket stress så anlitade jag Sara och den evinnerligt trygga hästen Juan som sällskap, så jag skulle slippa utmana mig. Jag har ridit med dem förut och de hade en lugnande inverkan på oss. Det var ett mycket smart drag. Det blev en jättelugn och trevlig tur och Galishimo skötte sig till och med när vi passerade en arbetande grävskopa, 50 meter i skogen. Han slank bara lite hit och dit, men hamnade aldrig i diket. Klart godkänt!
Sedan så inspirerades vi av Juan som minsann kunde stå på en lastpall, och efter extremt lite övertalning så gick även Galishimos framtassar upp på pallen. Vilken hjälte! Vilken extremsportare han blivit! Det går bara bättre!
Vi tog även cavalettibommar på ett försök, under tiden jag red honom, men Galishimo blev så glad och pigg att jag blev lite stressad då, så det fick gott och väl räcka med en gång. Det är ju ändå ett framsteg motför förra gången då vi inte tog cavalettin uppsuttet. Det är då inga problem för honom att ta sig över, han vet precis vad som gäller. Han blev bara lite i gasen. När matte rökt färdigt ska hon minsann bygga vidare på detta!
Kommentarer
Skicka en kommentar