Magiskt vinterväder

Björn lyckades lura ut mig 10 mil in mot inlandet, mitt ute i ingenmansland i lördags. Nära Kalvträsk, fick jag berättat för mig. För er som inte vet vart Kalvträsk ligger så kan jag intyga att jag inte vet det heller. Trots att jag nästan varit där.

Det var någon form av mindre släktträff där, med diverse av Björns släktingar, och det stod skoteråkning på schemat. Björn är ju en inbiten gentleman, och skjutsade mig ytterst försiktigt, på skotern. Långsamt och pålitligt puttrade han fram genom landskapet och saktade i god tid ned och sade "nu kommer det en liten kvist..." så jag kunde väja undan kinderna i tid. Sedan frågade han om jag måhända ville köra och jag nickade glatt.

Tio sekunder senare hade jag uppnått 70 km/h och tjoade glatt rakt ut över en sjö, samtidigt som Björn höll ett desperat grepp om min midja. Det översta lagret is gav vika under skotern och vi sjönk ned lite i vattnet. Inbiten norrlänning som jag är så vet jag att det inte är någon fara så länge man inte stannar eller svänger för kraftigt med skotern, och det är garanterat ett tjockare lager is lite längre under vattenlagret som vi sjönk ned i, det är bara att göra en stoor båge i hög hastighet rakt ut mot sjön och tillbaka till fastlandet igen. Väl på fastlandet (med en öppen liten sjö bakom oss i skoterspåret) blev det hardcore med en vilt skumpande skoter genom snötäckta granar som piskade i ansiktet på oss och det rasade snö i kragarna. Pudersnö är roligt och fullt hanterbar, om man inte stannar skotern utan bara vågar gasa på lite.

"Gud var roligt! Det där var länge sedan!" sade jag glatt efter lite körning. Björn satt tyst en stund.
"Det där var det värsta jag varit med om..." sade han sedan.

Sedan fick han köra skotern resten av dagen.

Denna vinter har verkligen bjudit på magiskt vinterväder. Massor av mjuk snö och fantastiskt vacker natur. Meteorologerna varnade ju om att denna vinter skulle kunna bli den kallaste på över 30 år, men de glömde nämna att den även kunde bli den vackraste också. Kylan har hittills varit jämn, också. Än så länge har det inte blivit de här galna köldknäpparna då vattekopparna frusit i hagarna och man haft lite ångest över lösdriftshållningen.  Det har bara snöat och varit fint.

Gissa min förvåning när grannarna där borta hade sina hästar lösa på gården. Först trodde jag knappt mina ögon när de först gömde sig bakom huset, men sedan glatt kom lunkandes bakom ett par soptunnor. Sedan spexade den ena lite när han upptäckte att jag var mäkta imponerad över hans tillfälliga vildhästliv. Han hette tydligen Dragster och är hela 19 år. Jag pratade en stund med ägaren och tydligen är hästarna till låns för den som vill rida. Lite sugen blev jag!