Älgmöte och skvätträdsla
Elin var ute med Galishimo helt ensamma idag, och plötsligt står de öga mot öga med en älg! Den var inte längre bort än tio meter och stod väl dold i ett skogsbryn, det var därför den inte märktes tidigare. De tittade på varandra en stund i vinterkylan, innan älgen bestämde sig för att vända. Även Galishimo bestämde sig för att vända. Han tyckte att dagens äventyr räckte gott och väl. Hemåt är en fin riktning. Tyckte han.
Elin tyckte däremot inte att dagens äventyr räckte gott och väl. De skulle minsann rida förbi platsen där älgen stått, som om inget hänt. De skulle äga älgen.
Då började Galishimo protestera, och tilldelades därför det värsta tänkbara straff (av tänkbara straff möjliga). Han fick backa mot älgen. Han som är så rädd om sin fluffiga lilla rumpa. Men han tvingades. Med finrumpan rakt mot faran.
Denna prestation utfördes alltså av en väldigt liten tjej, utan spö, och med mycket fluffiga stora mjuka vinterstövlar, som inte alls kan ge särskilt tydliga punkttryck. Hur Elin lyckas med detta är mig en gåta. Men mycket bra jobbat. Efter lite enträget backande, så ändrade sig Galishimo, och föreslog att dom kanske skulle göra som Elin ville, och inte som han ville. Typ vända sig mot faran och rida förbi platsen där älgen stått. Som om inget hänt.
Och så gjorde dom det.
End of story!
"Var han inte upprörd efteråt?" frågade jag förvånat Elin i telefonen.
"Nej. Han var bara lite tittig och skvätträdd efteråt, men absolut inga problem!" kvittrade Elin. ("Skvätträdd" är när man rycker till över diverse småsaker men sansar sig snabbt, ett bra ord för Galishimo.)
"Vi travade och galopperade lite hemåt, som vanligt, efteråt. Han jobbade på som han brukar." lade hon till.
"Hur är det möjligt?" undrade jag.
"Han har börjat växa upp. Han har verkligen mognat!" svarade Elin.
"Jag har en jäkligt skicklig hjälpryttare också..." tänkte jag.
Elin tyckte däremot inte att dagens äventyr räckte gott och väl. De skulle minsann rida förbi platsen där älgen stått, som om inget hänt. De skulle äga älgen.
Då började Galishimo protestera, och tilldelades därför det värsta tänkbara straff (av tänkbara straff möjliga). Han fick backa mot älgen. Han som är så rädd om sin fluffiga lilla rumpa. Men han tvingades. Med finrumpan rakt mot faran.
Denna prestation utfördes alltså av en väldigt liten tjej, utan spö, och med mycket fluffiga stora mjuka vinterstövlar, som inte alls kan ge särskilt tydliga punkttryck. Hur Elin lyckas med detta är mig en gåta. Men mycket bra jobbat. Efter lite enträget backande, så ändrade sig Galishimo, och föreslog att dom kanske skulle göra som Elin ville, och inte som han ville. Typ vända sig mot faran och rida förbi platsen där älgen stått. Som om inget hänt.
Och så gjorde dom det.
End of story!
"Var han inte upprörd efteråt?" frågade jag förvånat Elin i telefonen.
"Nej. Han var bara lite tittig och skvätträdd efteråt, men absolut inga problem!" kvittrade Elin. ("Skvätträdd" är när man rycker till över diverse småsaker men sansar sig snabbt, ett bra ord för Galishimo.)
"Vi travade och galopperade lite hemåt, som vanligt, efteråt. Han jobbade på som han brukar." lade hon till.
"Hur är det möjligt?" undrade jag.
"Han har börjat växa upp. Han har verkligen mognat!" svarade Elin.
"Jag har en jäkligt skicklig hjälpryttare också..." tänkte jag.
Kommentarer
Skicka en kommentar