Mörkerritt - coola killen!


Duktiga, duktiga Galishimo! 

Idag på fredag var jag fortfarande lyrisk över gårdagen. Han gick så fint! Han blir mer och mer avspänd, det blir ju bara roligare och roligare! Eftersom arbetet krävde närvaro så bestämde jag mig att ta mig ut på en mörkerritt på kvällen. Jag fick med mig Katarina och Corzo och Sandra och arabtjejen Cilla. Vi lät bli pannlampor så Galishimo inte skulle nojja över skuggspel från dem. Att vandra ut i snö och totalt mörker och 17 minusgrader utan minsta ljuskälla var tydligen en bättre idé.

"Var det verkligen jag som kom på den här idén?" Frågade jag förvånat både Katarina och Sandra när jag insåg exakt HUR mörkt det var ute i skogen. De nickade och vägrade axla över ansvaret över mörkerritten. Det VAR min idé.

Men det var en bra idé! Gudars vilken bra idé det var. Galishimo gick som en klocka. Han var otroligt vaken och alert och framåt, utan minsta lilla stressöverslag. Till och med trygga Corzo testade att stanna upp en eller två gånger, i mörkret, men Galishimo gick i rask takt rakt fram med spetsade öron och näpen uppsyn. Mitt intryck var att han verkligen tyckte det var riktigt roligt och spännande att komma ut i mörkret. Särskilt med sin bästis Corzo och den snygga arabtjejen Cilla som han kunde imponera på.

Jag var även helt inställd på att han skulle reagera på bilarna som kör på en vältrafikerad väg som periodvis är mellan 50 och 400 meter bort. Han har reagerat på lastbilar och bilar förut när lysena har varit på, men nu såg han mest bara glad och nyfiken ut. Inga stora spänningar i kroppen.

Så vi skrittade och travade, mös, frös och pratade. Jag kunde trava hemåt och sedan ta ned honom till skritt, trots att han var pigg, och länga tyglarna.

Precis som det ska vara! Jag är så glad!

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk
Läs mer