Födelsedag och allt!
Jag fyllde ju 37 i söndags och är både förvånad och road över det här med att bli äldre. Till att börja med så känns det ganska skönt att bli äldre. Det var inte som jag tänkte mig det när jag var 20-någonting.
Man minns ju alla som sade att metabolismen i kroppen skulle ändras och hur man lättare skulle bli tjock, bland annat. Jag märker ingen som helst skillnad i min metabolism, däremot märker jag att jag är så nöjd med tillvaron så det är lätt att bli sittandes hemma och bara ta det lugnt, särskilt nu när jag inte har någon hund som kräver promenader. Då blir man lättare tjockare. Eller som i morse, när jag var ensam hos Björn och gjorde en taco-frukost åt mig i stället för frukostgröt. Sådant blir man ju också tjockare på. Det har inget alls med metabolismen att göra. Man väljer bara mat framför andra aktiviteter för att man blivit lite bekväm av sig. Börjar jag träna svarar kroppen direkt, precis som vanligt.
Nästa myt var väl den "biologiska klockan" som skulle ticka och plötsligt skulle man få en stark och okuvlig önskan efter barn. Den skulle vara PLÖTSLIG och OKUVLIG och den skulle betyda allt. Kan ju säga att jag upplever det precis tvärtom. Barn hade jag gärna haft som 20-åring. Men nu... jag har ett krävande jobb, jag har en häst... klämma in ett litet barn i de marginalerna... känns inte helt juste mot barnet. Jag känner ingen fruktan för att "dö ensam" heller. Det kommer att gå bra. Dö kommer man ju att göra hur som helst. Det är ju något som faktiskt alla klarar av.
Det jag är mest förvånad över är att jag känner mig så allmänt nöjd med tillvaron. Så kände jag inte när jag var yngre. För varje år blir jag nöjdare med livet, tillvaron, hästen, vännerna, släkten. Livet behöver inte ändras, förbättras eller optimeras. Jag tillhör den EXTREMT lilla procentenhet kvinnor här i världen som är högt utbildad och kan leva självständigt med egen lön, egen pytteliten bostad, och helt egen valfrihet om mina livsval. Jag har till och med lyxen att ha råd med en liten häst som jag kan träna med. Det är ju underbart precis som det är!
Man minns ju alla som sade att metabolismen i kroppen skulle ändras och hur man lättare skulle bli tjock, bland annat. Jag märker ingen som helst skillnad i min metabolism, däremot märker jag att jag är så nöjd med tillvaron så det är lätt att bli sittandes hemma och bara ta det lugnt, särskilt nu när jag inte har någon hund som kräver promenader. Då blir man lättare tjockare. Eller som i morse, när jag var ensam hos Björn och gjorde en taco-frukost åt mig i stället för frukostgröt. Sådant blir man ju också tjockare på. Det har inget alls med metabolismen att göra. Man väljer bara mat framför andra aktiviteter för att man blivit lite bekväm av sig. Börjar jag träna svarar kroppen direkt, precis som vanligt.
Det jag är mest förvånad över är att jag känner mig så allmänt nöjd med tillvaron. Så kände jag inte när jag var yngre. För varje år blir jag nöjdare med livet, tillvaron, hästen, vännerna, släkten. Livet behöver inte ändras, förbättras eller optimeras. Jag tillhör den EXTREMT lilla procentenhet kvinnor här i världen som är högt utbildad och kan leva självständigt med egen lön, egen pytteliten bostad, och helt egen valfrihet om mina livsval. Jag har till och med lyxen att ha råd med en liten häst som jag kan träna med. Det är ju underbart precis som det är!
Kommentarer
Skicka en kommentar