Årets första dressyrpass
Årets första dag började med att jag vaknade på Björns soffa, till lukten av nybakat morotsbröd. Man öppnar ögonen, undrar lite förvirrat vart man är en stund, och så hör man ljuden av steg från köket och känner hur gott det luktar. 20 minuter senare hade jag en macka nybakat morotsbröd med smält smör och smält ost ovanpå, och en stor kopp kaffe. Sedan fikade vi och tittade på nyheterna, och hoppades att inga stora attentat skett i världen, och såg hur det långsamt ljusnade utanför vardagsrumsfönstret.
Galishimo blev tillfångatagen dagen innan, på nyaftonskvällen. Han tvingades lämna sina kompisar och sova i en box i natt, granne med Veronicas svarta nyförvärv. Anledningen till detta tillfångatagande är att han inte kunde hålla nerverna i styr förra nyårsafton, så detta år var vi där på natten, med stallkompisen Carita, och drack skumpa, när det smällde som värst. Galishimo vankade runt lite men det blev ingen större dramatik. Skönt!
Sedan kom några nya lamm till världen där under självaste nyårsnatten. Vi ägnade en liten stund åt att kika på gulliga nyskapelser i lammhuset. Stallägaren fick stödmata en blöt, nyförlöst lammunge som hade en förvirrad fårmamma som inte landat i moderskapet riktigt (jag förebrår henne inte!), men dagen efter hade de hittat sina roller och mamma-instinkten hade klickat in.
Efter mackan på nybakat morotsbröd tog jag Galishimo årets första ridtur ute, och han skötte sig nästan strålande. Nästan. Han gjorde sitt bästa, men tyckte ritten var spännande och tvärnitade några gånger. Efter att han tvärnitat sprang han genast framåt igen innan jag ens hunnit driva honom framåt, eller ens fatta vad som hände.. Så jag upplevde inte att han bråkade med mig, utan han var bara lite på tårna. Så det blev då ingen galopp. En trav med tvärnit klarar jag att sitta kvar på. En galopp med tvärnit är jag osäker på om jag fixar.
Efter denna spännande uteritt med spontana tvärnitar så tog jag honom på dressyrbanan, och där tvärnitades det minsann inte. Han jobbade på helt fantastiskt. Han är så lyhörd och glad och vi jobbade på ännu mer med sidoförflyttningar. Han var så mjuk och framåt. Jag blev på otroligt bra humör. Han gick med huvudet väldigt sänkt hela dressyrpasset. Jag funderade på att korta tyglarna så han ser lite mer fancy ut, men sedan ändrade jag mig. Tycker han att det där är en bekväm arbetsform när han ska dressyra, så FÅR han ha den arbetsformen. Huvudsaken är att han är lugn, fokuserad, avspänd, söker kontakt med bettet, och svarar på mina hjälper.
Galishimo blev tillfångatagen dagen innan, på nyaftonskvällen. Han tvingades lämna sina kompisar och sova i en box i natt, granne med Veronicas svarta nyförvärv. Anledningen till detta tillfångatagande är att han inte kunde hålla nerverna i styr förra nyårsafton, så detta år var vi där på natten, med stallkompisen Carita, och drack skumpa, när det smällde som värst. Galishimo vankade runt lite men det blev ingen större dramatik. Skönt!
Sedan kom några nya lamm till världen där under självaste nyårsnatten. Vi ägnade en liten stund åt att kika på gulliga nyskapelser i lammhuset. Stallägaren fick stödmata en blöt, nyförlöst lammunge som hade en förvirrad fårmamma som inte landat i moderskapet riktigt (jag förebrår henne inte!), men dagen efter hade de hittat sina roller och mamma-instinkten hade klickat in.
Efter mackan på nybakat morotsbröd tog jag Galishimo årets första ridtur ute, och han skötte sig nästan strålande. Nästan. Han gjorde sitt bästa, men tyckte ritten var spännande och tvärnitade några gånger. Efter att han tvärnitat sprang han genast framåt igen innan jag ens hunnit driva honom framåt, eller ens fatta vad som hände.. Så jag upplevde inte att han bråkade med mig, utan han var bara lite på tårna. Så det blev då ingen galopp. En trav med tvärnit klarar jag att sitta kvar på. En galopp med tvärnit är jag osäker på om jag fixar.
Bild tagen av mamma, förra året
Efter denna spännande uteritt med spontana tvärnitar så tog jag honom på dressyrbanan, och där tvärnitades det minsann inte. Han jobbade på helt fantastiskt. Han är så lyhörd och glad och vi jobbade på ännu mer med sidoförflyttningar. Han var så mjuk och framåt. Jag blev på otroligt bra humör. Han gick med huvudet väldigt sänkt hela dressyrpasset. Jag funderade på att korta tyglarna så han ser lite mer fancy ut, men sedan ändrade jag mig. Tycker han att det där är en bekväm arbetsform när han ska dressyra, så FÅR han ha den arbetsformen. Huvudsaken är att han är lugn, fokuserad, avspänd, söker kontakt med bettet, och svarar på mina hjälper.
Året 2017 jobbade vi med uteritter och transportträning. Detta år kan vi åter ta upp finlir och dressyr igen och gå lite mer kurser, hoppas jag!
Kommentarer
Skicka en kommentar