Gott nytt SÅR!

Jag spenderade ett väldigt lugnt nyårsfirande i år. Sovande. Ärligt talat. Jag sov. Jag var ensam i ettan. Jag tvättade hästkläder, städade upp hemma, och sov. Superskönt och väldigt välbehövligt.

På årets första dag åkte jag ju givetvis till Galishimo som med tindrande ögon haltade fram till mig. Haltade. Inte bra. Vid en närmare inspektion så hade han trampat på sig själv med sina isbroddar över natten. Gott nytt SÅR! Förmodligen har han ränt runt och snubblat på sig själv, mer än en gång, när nyårsraketerna fyrats av.


Jag hade en liten vag oro över att detta skulle kunna hända. Tidigare år har det gått väldigt bra för honom att vara med sin flock och spana på nyårsraketer, men då fanns den stora trygga ledarhästen Vincent i flocken, och även ett annat kallblod som stod stadigt som en tegelsten. Nu är Vincent tyvärr avlivad och kallblodet är sålt. Flocken består mest av lite ranglåga ungdomar och så kom det tre nya hästar ganska nyligen. Jag tänkte att det skulle kunna bli oroligare i flocken i år.Men jag tänkte inte så långt att jag tänkte brodda av honom eller sätta skydd på benen. Lite dum känner jag mig. Han verkar dock vara den enda av ca 30 hästar på lösdriftsområdet som skadat sig, och de andra verkar ha klarat sig utmärkt. Men då har han ju lite mer nerv än de andra också, tyvärr...



Efter lite skrittande kom Galishimo igång och skrittade fint. När vi skulle trava så gick det bra i början i vänstervarv, men i högervarvet såg det inte alls bra ut. Jag fick en klump i halsen, och klumpen stannade kvar resten av dagen. Det är bara några repor. Galishimo är på jättebra humör.  

Galishimo har dessutom dresserat en av de nya tjejerna på stallet att ge honom Läkeroltabletter, vilket jag inte hade en aning om.  Han pussar henne på kinden och sedan pekar han bestämt med näsan på fickan där det luktar från halstabletterna. Hon börjar skratta och kan tydligen inte låta bli att ge honom en tablett...

Galishimo behöver förmodligen bara vila och gå ett par promenader några dagar, så blir han säkert bättre i sitt ben. Och ta en Läkerol då, tydligen. Men ändå så vet jag att jag inte kommer att kunna slappna av förrän jag ser på honom att han är frisk och hel igen.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer