En liten missbedömning

Idag var jag lätt intelligensbefriad. När jag sadlade Galishimo i stallet sa en stalltjej att det just var på väg att blåsa upp och att det skulle blåsa rejält. Upp till 13 sekundmeter.
"Jag vet vad som kommer att hända..." suckade jag.
"Det kommer att vara vindstilla fram tills preeecis precis när jag ska sitta upp..." fortsatte jag melodramatiskt och lade till:
"Sedan kommer han att få fnatt... och så är det ridpasset över..."

Det roliga var att jag inte riktigt trodde på mig själv utan trodde att jag var underfundig och lite sarkastiskt smårolig på något sätt.

Jag ställde mig vid uppsittningspallen på uteridbanan. Galishimo var på bra humör. En liten vindpust drog kring benen. Det var skymning men inte helt mörkt.
"Det är säkert ingen fara..." tänkte jag. Och satte mig upp. Jag hade precis satt fötterna i stigbygeln och börjat klappa honom på halsen innan vi skulle iväg då vinden ven till kring öronen och lite snö föll av från ett tak en bit bort.

"HÅLL I DIG TANT, JAG RÄDDAR OSS!!" utbrast Galishimo och satte av i full galopp. Inte en sån där mäktig skentur utan en lite mildare "rädd-kanin"-galopp som inte gick att få stopp på. Efter att han skenat ända ut till ridbanans andra långsida så ven vinden tag i hagtrådarna så de vibrerade och Galishimo gjorde ett tvärstopp och stirrade skräckslaget på dem. De rör sig. Alldeles av sig själva.
"HÅLL I DIG TANT, POLTERGEIST!!" utbrast Galishimo men med lite övertalning bestämde han sig för att lyda mig i stället. Samtidigt som han höll andan. Det är aldrig ett bra tecken när han håller andan. Aldrig.

Sedan skrittade vi runt lite i blåsten som tilltog allt mer, och jag klappade honom på halsen innan jag klev av.
"Det här var inte ditt fel idag. Jag känner ju dig. Jag känner ju oss. Förlåt för att jag inte tänker åt oss..." mumlade jag och gav honom lite godis.

Sedan gick vi in i stallet och jag bytte utrustning så han kunde springa bredvid mig i ett snöre och förfäras över blåsten tillsammans med mig från marken, i stället. Och springa över lite cavalletti. Och kanske hoppa över något som skulle kunna ha liknat ett kryss men ändå inte eftersom de två bommarna mellan de vita sockerbitarna låg tryggt på marken i ett landliggande kryss i stället. Dessutom hade jag medvetet lämnat dörrarna till bomhuset öppna, så de slog och slamrade lite i blåsten, alldeles vid ridbanan, när han sprang runt. Det var mer än spännande. Det var gastkramande enligt Galishimo.Men tydligen även lite roligt när han väl kommit in i övningarna.


Det blev betydligt bättre med lite arbete från marken i blåsten. För oss båda. Efter fem år tillsammans är jag bara korkad om jag missbedömer oss. Nu finns det inga ursäkter längre.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer