Transportstädning och uteritt

Jahapp. Då var transporten urstädad. Min stackars bil är nu överfylld till bredden igen med däck, påsar, redskap, penslar, skräp och färgburkar, och undrar om jag slutat älska den. Men snart har jag slut på ursäkter för att inte använda transporten. Den har ju ett sommardäck med punktering men just nu har den ju finfina vinterdäck på sig. Så det finns egentligen ingen ursäkt att inte använda den. Förutom då att jag saknar bil, men... Tja. Den är definitivt tillräckligt redo för att börja användas... Lite läskigt känns det, men det kommer att bli bra!


När jag sadlade Galishimo för en uteritt kom Kajsa in med Faxen. Det visade sig att hon planerade att rida samma rutt som jag tänkt rida, så jag väntade in henne så vi kunde slå följe. Faxen är en travarhäst direkt från tävlingskarriären, som är ganska nyköpt, han hade ju utifrån detta förstås lite tendenser att tagga upp sig, och Galishimo taggar ju upp sig om en råtta nyser, så jag funderade på hur det skulle sluta. Men Kajsa red honom jättebra och han lyssnade väldigt snällt på henne, och Galishimo... ja Galishimo var en riktig pärla. Han var lugnet själv. Från början till slut. Det enda han hade problem med var på slutet när Faxen sträckte ut i traven, då behövde Galishimo galoppera bredvid för att orka med. Men inte ens då taggade hästarna till, utan de höll sig lydigt inom ramarna. Det var bara njutning från början till slut!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer