Frisörer födda på 90-talet

Jag tänkte fira min pågående viktnedgång och gick, glad i hågen, till en drop-in salong, idag. Frisören var ung och käck och visade inte med en min något missnöje att jag med smutsigt hår hasade in i fleecetröja och täckbyxor. Jag kom nämligen på att jag ville klippa mig 20 minuter tidigare, när jag låg i solariet, och då hann jag inte förbereda mig.

"Jo tjena. Kan du klippa bort skiten? Jag har inte klippt mig på 18 månader..." sa jag.
"Javisst, hur vill du ha det?"
"Jag skulle vilja ha en kort frisyr. Klipp av en massa! Jag kan tänka mig en jättekort frisyr!" sa jag glatt.
Frisören tittade vänligt på mig och sa:
"Aldrig i livet."
"Va?" sa jag.
"Nej det kommer att bli jättedåligt."
"Va?" sa jag.
"Ja. Att klippa upp det där håret, det kommer bara att flyga runt och se ännu tunnare ut."
"Jaha." sa jag.

"Och med din ansiktsform... du skulle se ut som en svamp." konstaterade hon.
"En svamp?" frågade jag förvånat.
"Ja, precis." sa hon.
"Jaha. Jamen... skit i det då. Jag vill inte se ut som en svamp." sa jag.

Hon började greja lite med håret och granska mitt babytunna hår.
"Men lugg, skulle jag vilja ha!" sa jag käckt.
"Alltså du har ju hög panna, och jättetunt hår. Då måste jag ju ta hår från mitten av huvudet och kamma fram det. Hur skulle det se ut?!" sa hon allvarligt och stirrade stint på mig som om jag var en gammal farbror som just bad henne kamma över flinten. Hon tyckte att jag verkligen borde ha räknat ut det otänkbara i detta på egen hand.
"Nähä.. nämen dåså..." sa jag lite spakt.

Hon fortsatte att greja med mitt hår.
"Page? Just i öronhöjd?" frågade jag lite försiktigt.
"Mmm... helst inte." svarade hon.
"Varför inte?" frågade jag.
"Du behöver hår nedanför din käklinje för att ditt ansikte ska se smalt ut."

"Jaha..." svarade jag.

"Med just ditt hår och din ansiktform blir det faktiskt bäst att du behåller håret till käklinjen och en rak page. Det kanske känns tråkigt men vill du bli fin så är det det bästa." konstaterade hon.

"Jamen gör vad du vill då! Det är du som är experten..." svarade jag uppgivet och slog ut med händerna. Den unga tjejen log nöjt och klippte upp håret.

När jag kom hem och granskade mig i spegeln så tänkte jag lite för mig själv:
"Hon kunde nog sina grejer, den där tjejen... jag borde ha tagit namnet på henne...."





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer