Snöängeln som kraschade från himlen
Idag hade jag tagit semester i hopp om att få en trevlig ridtur med Galishimo. Det blev ingen trevlig ridtur. Han flippade två gånger så pass att jag hängde riktigt löst i sadeln och jag fick sedvanligt psykbryt och började gråta. Han har verkligen sänkt mitt självförtroende, jag kan inte minnas att någon annan häst någonsin fått mig att bryta ihop så snabbt och lätt. Trött och ledsen avbröt jag passet. Jag plumsade mig genom snön med Galishimo, in i stallet, för att hämta longerlina. När jag väl longerade honom så flippade han så kraftigt att han flippade runt själv och föll omkull. Han gled som en säl på sidan och lämnade en märklig snöängel efter sig. Som en stor snöängel som kraschat från himlen. Vilken tur att jag inte satt i sadeln!
Jag låtsades som ingenting och drev på honom ett bra tag så att han blev rejält trött. Efter ca 80 minuter så satte jag mig upp igen och så gjorde vi om skritt-turen där han tidigare flippat. Den gick betydligt bättre när han gjort sig av med sin överskottsenergi. Vi kunde rida lite längre bort och han kändes klart lugnare och gladare. Dock inte så lugn och glad att jag vågade mig på en längre ridtur.
Just nu känner jag mig helt utmattad. I fyra år har jag kämpat med honom. Det är så många jag känner med betydligt mindre problem med sina hästar som gett upp dem. Vi har tagit oss igenom en väldigt svår inridning, tagit oss igenom en komplicerad fraktur, han har gått omkull fem gånger på de senaste två åren nu, med eller utan ryttare. Bara för någon månad sedan så skvittrade blodet rikligt under en transportering, och jag har tappat väldigt mycket självförtroende.
Det enda just nu som gör att jag orkar hålla fast vid honom är att det hela tiden går lite och omärkligt framåt. I små, små steg. Förra november år 2014 red jag honom knappt alls. Jag orkade inte ens FÖRSÖKA sitta upp på honom. Han blir ju lite hetare på vintern.
Idag tog jag mig upp båda gångerna i sadeln själv, från marken, utan att han dansade runt. Idag, när han väl blev lugn, var han avspänd även när vi red långt ut på fältet. Idag slutar de flesta passen bra för jag ger aldrig upp honom och jag släpper aldrig ut honom i hagen förrän vi nått ett bra avslut. Och det gjorde vi ju även idag. Resan har bara varit lite tuffare än tänkt...
Jag låtsades som ingenting och drev på honom ett bra tag så att han blev rejält trött. Efter ca 80 minuter så satte jag mig upp igen och så gjorde vi om skritt-turen där han tidigare flippat. Den gick betydligt bättre när han gjort sig av med sin överskottsenergi. Vi kunde rida lite längre bort och han kändes klart lugnare och gladare. Dock inte så lugn och glad att jag vågade mig på en längre ridtur.
Just nu känner jag mig helt utmattad. I fyra år har jag kämpat med honom. Det är så många jag känner med betydligt mindre problem med sina hästar som gett upp dem. Vi har tagit oss igenom en väldigt svår inridning, tagit oss igenom en komplicerad fraktur, han har gått omkull fem gånger på de senaste två åren nu, med eller utan ryttare. Bara för någon månad sedan så skvittrade blodet rikligt under en transportering, och jag har tappat väldigt mycket självförtroende.
Det enda just nu som gör att jag orkar hålla fast vid honom är att det hela tiden går lite och omärkligt framåt. I små, små steg. Förra november år 2014 red jag honom knappt alls. Jag orkade inte ens FÖRSÖKA sitta upp på honom. Han blir ju lite hetare på vintern.
Idag tog jag mig upp båda gångerna i sadeln själv, från marken, utan att han dansade runt. Idag, när han väl blev lugn, var han avspänd även när vi red långt ut på fältet. Idag slutar de flesta passen bra för jag ger aldrig upp honom och jag släpper aldrig ut honom i hagen förrän vi nått ett bra avslut. Och det gjorde vi ju även idag. Resan har bara varit lite tuffare än tänkt...
Kan lova att många hästar även min skulle flippat ute på ett öppet fält. Då kommer vildhästen fram i min :)Tycker du gör ett fantastiskt jobb! Inte lätt med en häst så full av liv och engagemang:)
SvaraRaderaTack, skönt att höra. Ibland jämför jag mig för mycket med de andra hästarna på stallet, de är betydligt lugnare... :/
RaderaDu har världens finaste häst, och du har gjort ett fantastiskt jobb med honom....jag menar....han lär ju mig att rida ;)
SvaraRaderaVi kommer att ha så många fina ridturer med "Lille skutt" att se fram emot <3
Haha, risken finns att det är DU som har många 'fina' ridturer med Lille Skutt att 'se fram emot'... ;)
RaderaDu är sjukt duktig som kämpar på med honom! Han är mycket häst och inte den lättaste. Tror han påminner mycket om min Meciliah energimässigt likaså hennes mor Mellizza. När jag köpte Mellizza så vägrade hon att skritta från stallet. Hon lyfte galopp när man väl satt på och gångareterna hon erbjöd som alternativ var galopp på stället, bock steger eller bakutspark eller så galopp framåt.. men det gav med sig, med envishet kommer man långt.. Meciliah har jag långt kvar med ännu.. hon gör caprioler så fort hon ser en åker.. henne ids jag inte ens ödsla tid på att skritta med såna dagar utan vi tar trav nästan genast bara för att hon skall få bort sin energi.. eller så longerar vi först och då vill jag lova att man INTE vill sitta på
SvaraRaderaJa, jag måste nog inse att jag behöver longera honom ordentligt innan jag sitter upp. Fälten känns ändå tryggare för mig då han inte skyggar eller kastar sig på samma sätt som i skogen eller efter grusvägar. Men idag ska Per hjälpa mig så vi förhoppningsvis kommer oss iväg på en lite längre tur. :) Tack för ditt stöd <3
RaderaDu genomförde en hel fallskärmsutbildning med sjuk ångest varje gång dörren i planet öppnades. Jag är fullständigt säker på att du kommer kämpa tills du har Galishimo där du vill ha honom, oavsett vad som krävs. :)
SvaraRaderaHaha. Ångest? Under fallskärmsutbildningen? Hade jag det?! Neeej det har jag inget minne av... ;) *aktiv förträning* ;)
Radera