Jag fantiserar mer än vad jag rider
Denna vecka har jag inte orkat rida. Det är blåsigt och snöblandat regn ute och jag har varit förkyld och allmänt less. Under tiden som jag inte orkar rida så ligger jag i soffan hos Per och låtsas att jag är en elitryttare. Jag är en slags oupptäckt talang som bara aldrig blivit upptäckt eftersom jag råkar befinna mig i norrland med en liten arab. Jag tittar på olika hästklipp från andra tappra hästbloggare och pekar med pekfingret på dem och säger
"HA! Det där hade jag gjort bättre!" och annat overkligt trams som jag hittar på samtidigt som chokladkakan blir mindre. Ser det alldeles förträffligt fint ut så muttrar jag för Per att Den tjejen minsann har haft TUR om fått en så lättdresserad häst. För det kan ju inte handla om ryttaren. Det måste vara hästen som är löjligt lätthanterad.
Det är ju så himla mycket lättare att dagdrömma ihop min egen verklighet där jag, som genom ett under, är mycket bättre än vad andra tror.
För att långsamt slussa tillbaka mitt sköra ego till den faktiska verkligheten (som inte är katastrofal men givetvis är en grad vardagligare än förmodat) så har jag även tittat på lite ena filmklipp på mig och Galishimo. Jag har tittat på ett filmklipp där jag försöker få Galishimo att skritta och trava några steg sidvärtes. Jag genar i hörnen och så trycker jag ut honom lite mot staketet, och för bak mitt högra ben lite, i hopp om att han ska flytta sig lite sidvärtes ut mot staketet.
Det ser ju inte så himla tokigt ut.
Det syns åtminstone vad vi håller på med... om man vet vad man ska titta efter.
"HA! Det där hade jag gjort bättre!" och annat overkligt trams som jag hittar på samtidigt som chokladkakan blir mindre. Ser det alldeles förträffligt fint ut så muttrar jag för Per att Den tjejen minsann har haft TUR om fått en så lättdresserad häst. För det kan ju inte handla om ryttaren. Det måste vara hästen som är löjligt lätthanterad.
Det är ju så himla mycket lättare att dagdrömma ihop min egen verklighet där jag, som genom ett under, är mycket bättre än vad andra tror.
För att långsamt slussa tillbaka mitt sköra ego till den faktiska verkligheten (som inte är katastrofal men givetvis är en grad vardagligare än förmodat) så har jag även tittat på lite ena filmklipp på mig och Galishimo. Jag har tittat på ett filmklipp där jag försöker få Galishimo att skritta och trava några steg sidvärtes. Jag genar i hörnen och så trycker jag ut honom lite mot staketet, och för bak mitt högra ben lite, i hopp om att han ska flytta sig lite sidvärtes ut mot staketet.
Det ser ju inte så himla tokigt ut.
Det syns åtminstone vad vi håller på med... om man vet vad man ska titta efter.
Kommentarer
Skicka en kommentar