Myror i byxorna gör inte en dålig häst
Efter en veckas uppehåll så led jag av mentalt baklås med Galishimo. Jag oroade mig för att sitta upp. Jag kommer aldrig, aldrig någonsin att känna mig kapabel att rida en het och känslig häst. Jag skulle haft en snällare häst. Jag kommer att falla av. Jag är ridrädd.
Efter lite om och men, och en väldigt entusiastisk häst som inte kan stå stilla, så kom jag mig upp i sadeln för att rida ut med honom. Jag tog mig upp med hjälp av vant stöd från min vän Katarina som numera vet precis hur man hanterar nervös arab och spänd stallkompis. Jag tackade för hjälpen och bestämde mig för att rida ut till en bortre hage så han kunde hälsa på några polare som han haft sommarbete med. Tyvärr blev hans sommarkompis Corzo så till sig i trasorna över att få se Galishimo att han tryckte sig mot linan och fick en rejäl elstöt. Då blev det livat. Corzo kastade sig från linan i full galopp. Corzos kompis Rosso fick panik för att Corzo fick panik, Galishimo slängde sig runt förtvivlat för att få syn på faran som alla andra verkar ha sett utom just han, och jag bröt ihop över att sitta på en upprörd liten häst.
Per hittade mig på väg hem till stallet, gåendes i snön, ledandes en väldigt förvånad grå häst, med tårfylld blick och självkänslan i botten. Så han längde stigbyglarna och sa:
"Jag kan sitta upp och visa dig vilken snäll häst du har. Du har inget att oroa dig över. Han är bara lite sprallig" sa han, och så red han runt med Galishimo över halva fältet. Oftast var de små prickar längst borta på fältet och ibland travade han, och några mer eller mindre organiserade galopper blev det också. Jag torkade tårarna och såg hur Galishimo högst brallade några meter men varken bockade eller slängde sig. Det gick bara lite snabbt ibland. Det var ingen fara. Man får bara tåla lite fart.
Hur som helst. Efter att de hade busat runt, en halvtimme eller så, utan att någon pojkvän dammat in i snön, så gick det bra även för mig. Jag hoppas det går bättre framöver nu när jag verkligen såg hur lätt han ändå gick att rida. Hade han velat hade han ju fintat av Per i en handvändning, eftersom Per inte riktigt hittat balans och koordination i sadeln ännu.
Galishimo visade mig ju verkligen att en veckas vila och lite myror i byxorna inte gör en dålig häst. Man får tåla lite fart, bara...
Efter lite om och men, och en väldigt entusiastisk häst som inte kan stå stilla, så kom jag mig upp i sadeln för att rida ut med honom. Jag tog mig upp med hjälp av vant stöd från min vän Katarina som numera vet precis hur man hanterar nervös arab och spänd stallkompis. Jag tackade för hjälpen och bestämde mig för att rida ut till en bortre hage så han kunde hälsa på några polare som han haft sommarbete med. Tyvärr blev hans sommarkompis Corzo så till sig i trasorna över att få se Galishimo att han tryckte sig mot linan och fick en rejäl elstöt. Då blev det livat. Corzo kastade sig från linan i full galopp. Corzos kompis Rosso fick panik för att Corzo fick panik, Galishimo slängde sig runt förtvivlat för att få syn på faran som alla andra verkar ha sett utom just han, och jag bröt ihop över att sitta på en upprörd liten häst.
Per hittade mig på väg hem till stallet, gåendes i snön, ledandes en väldigt förvånad grå häst, med tårfylld blick och självkänslan i botten. Så han längde stigbyglarna och sa:
"Jag kan sitta upp och visa dig vilken snäll häst du har. Du har inget att oroa dig över. Han är bara lite sprallig" sa han, och så red han runt med Galishimo över halva fältet. Oftast var de små prickar längst borta på fältet och ibland travade han, och några mer eller mindre organiserade galopper blev det också. Jag torkade tårarna och såg hur Galishimo högst brallade några meter men varken bockade eller slängde sig. Det gick bara lite snabbt ibland. Det var ingen fara. Man får bara tåla lite fart.
Hur som helst. Efter att de hade busat runt, en halvtimme eller så, utan att någon pojkvän dammat in i snön, så gick det bra även för mig. Jag hoppas det går bättre framöver nu när jag verkligen såg hur lätt han ändå gick att rida. Hade han velat hade han ju fintat av Per i en handvändning, eftersom Per inte riktigt hittat balans och koordination i sadeln ännu.
Galishimo visade mig ju verkligen att en veckas vila och lite myror i byxorna inte gör en dålig häst. Man får tåla lite fart, bara...
Kommentarer
Skicka en kommentar