Ensam mörkerridning igen!

Tänk att det fungerar. Jag red ut i mörkret igen nu på fredagskvällen. Ensam på min unghäst. Jag försöker träna in ensam mörkerridning på fredagskvällar, som ett slags fredagsmys. "Fredagasmys" trots att jag är lite nervös och har ont i magen. Men det går ju så bra för oss, vi behöver ju bara repetera det vi klarade förra veckan.

Sagt och gjort. Galishimo var rätt så livlig på väg ned till fältet och hittade "några farliga saker" som han uttryckte det. Ena sekunden rörde han sig framåt, sedan kastade han sig ett steg åt sidan, eller bakåt. Jag bestämde mig för att inte korrigera honom så mycket utan låta honom ta sig ned till fältet på sitt sätt. Han gick ungefär som hästen går i en chackpjäs. Två steg framåt och ett åt sidan. I beckmörkret. Jag försökte åka med utan att bli nervös. Jag har upptäckt att jag kniper med knäna när jag blir nervös. Så jag koncentrerade mig på att inte göra det.

Men fram kom vi.

Ut på fältet. På fältet är ju allt öppet och mörkt så där kan han inte hitta något att bli rädd för, ens om han försöker.

Han plumsade glatt runt i snön och jag åkte med och pratade med honom. Vi gjorde några cirklar och 8:or och han var lydig och fin. Jag skrittade till och med hemåt med honom. Jag brukar sitta av när vi vänder hemåt för att han verkar för vild när han vet att han ska hem, han brukar få bråttom hem, men idag vågade jag sitta kvar, och han hade lite bråttom men var absolut inte svår att hantera. Jag satt av de sista 200 metrarna för att belöna att han varit snäll.  

Jag köpte lite godis till mig själv också, på hemvägen, för att belöna mig själv...

.