Framgång - Det börjar med acceptans

När jag skriver att det går bra med Galishimo så har jag insett att jag verkligen vidgat begreppet för vad som är "bra". Galishimo är fortfarande den han är. Han är ett osäkert arabiskt fullblod som inte fått sådär jättemycket erfarenheter ännu. Jag är en lite mentalt låst ryttare som har svårt att "rocka loss" och "leka mig ut ur komfortzonen".

Vår kombination är väl inte så bra - om man inte accepterar dem!

Om jag däremot accepterar den han är, och accepterar den jag är, så ser jag lättare framgångar och respekterar våra utmaningar på ett helt annat sätt. Ett exempel är ju att rida i mörkret. Det kändes helt omöjligt. Jag var livrädd. Galishimo var också orolig. Första gången red jag inte många minuter. Andra gången några till minuter. Sedan fick jag mig ut i 20 minuter och var så stolt så jag höll på att spricka.

Det är kanske inte så stora framsteg  - om det inte handlade om just mig, och just Galishimo - vår kombination.




Nu råkar ridning i mörkret faktiskt vara stora framsteg. När jag tar ett djupt andetag, inser mig själv och mina begränsningar, accepterar min häst och hans begränsningar- det är då det roliga börjar. Om man verkligen vill och orkar se vart vi befinner oss.

I söndags red jag ute men både jag och Galishimo blev besvärade av alldeles för många störningsmoment. Vi mötte sammanlagt tre hästar som skulle åt ett annat håll och Galishimo kände sig otrygg med att inte få följa "med flocken". Han spände sig och tittade oroligt över hästrumporna när de red iväg. Ett glatt sällskap med barn grillade i närheten och all grillrök blåste på Galishimo och gjorde honom ännu mer orolig. Han stirrade som hypnotiserad på eldlågorna. Skotrar körde på fältet och hundar skällde. Allt detta inom förloppet av fem minuter. Så jag satte mig av och tömkörde honom i stället. Nöjd över att det inte hände någon olycka.Nöjd över att vi ändå hanterade så många störningsmoment som vi gjorde dessa fem minutrar. Nöjd över att se Galishimo få springa av sig ordentligt på tömmen och till slut bli avslappnad och tillfreds över alla störningsmoment.

På slutet vandrade han bara någon meter förbi grillplatsen och barnet och kastade knappt en blick på elden.

Det var en stor framgång för oss. 
Utifrån den han är. 
Och utifrån den jag är. 
Det börjar med acceptans. 





.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer