En riktig snäcka

Forskare i Tjärnö har tittat på Strandsnäckor. Strandsnäckor har ganska intressanta sexliv. Särskilt snäckhonan. Hanarna håller på som killar gör, de jagar ifatt tjejer (genom att följa deras slemspår), bjuder dem eventuellt på lite blommor och några komplimanger, och sedan är det pang på, bara.

Snäckhonorna har börjat tröttna. En snäckhona kan tydligen inte säga "Inte ikväll, älskling, jag har huvudvärk..." utan de gör väl det de måste. De biter väl ihop, eller något. Med sina små snäcktänder, eller vad de nu har att bita ihop med. Snäckhonorna är nämligen gruvligt heta på marknaden. En hona kan bära på yngel från 20 olika hanar, helt utan inblandning av alkohol och andra festligheter.

Men nu har det tydligen skett ett evolutionsmässigt under. Honorna kan maskera sina slemspår så hannarna inte riktigt vet om de är tjejer eller killar. Hannarna börjar hetsa runt efter alla slemspår de hittar och ibland råkar det ju vara andra hannar vilket säkert leder till en och annan pinsam tystnad, snäckor emellan. Tänk om två snäckhanar jagat varandra i en slemcirkel i två veckor. Hur dumma skulle de inte känna sig när den ena kommit ikapp den andre, liksom. Hur de liksom undviker ögonkontakt med varandra och byter riktning och låtsas som ingenting.

Honorna får lite mer frid och fröjd numera, alltså. De hinner äta och slipper ha sex med 20 olika kåta snäckhannar och kan använda sin tid åt mer rekrearande intressen. Forskare har inte tittat på exakt vad som är rekreation för snäckhonor men det kanske kommer.

Min fråga lyder sedermera: Kan man bli avundsjuk på snäckhonor?

.