Livet är förändring

Ja, helt galet. I åtta år har jag ägt honom. På Facebook och instagram skrev jag: "Nu är det precis åtta år sedan jag köpte min häst. Han skulle bli min prestigelösa sidohobby vid sidan av jobb, familj och andra åtaganden. Men så blev det inte. Han stormade in i mitt liv, med panik i blick, och tog mig känslomässig gisslan. Han fick huvudrollen trots att han bara skulle vara statist. Men jag lät det hända och nu står vi här. Ibland förvirrade och ibland med flyt. Precis som livet ska vara." Lillkillen som blev så stor. 

Jag har haft några väldigt trevliga semesterdagar, men för omväxlings skull har jag inte varit motiverad att skriva. Det har blivit kvalitetstid med min mamma, ridkurs en hel helg, renovering av en kajak, lite studier inför BE-körkortet, hundvakt till Tekla, och en hel del vila. Inga märkvärdigheter. Björn har varit en stjärna hela semestern. Här värmer han upp Galishimo på promenad men upptäcker två unga ston som givetvis också måste få uppmärksamhet och lite kärlek. Så där står han länge och berömmer dem för att de är fina hästar. Det var skönt att frikoppla sig lite från bloggen. Jag fick lite insikter när jag stressade ned. En av insikterna var att jag har jättemånga verktyg för att få till riktigt bra ridning, men att jag inte kan plocka fram dem när jag är stressad eller i ett lätt uppvarvat tillstånd, exempelvis efter arbetet eller när jag biter ihop för att orka mig till stallet. Jag måste fortsätta förenkla och inte prestera så mycket, varken på jobb eller

Igår totalkraschade jag, men idag så blev det lite bättre. Denna feber. Man kan inte slåss emot den och om jag stressar för att jag har den så blir jag inte friskare. Morgonen började i alla fall riktigt bra, Björn har fått köpa en bil av sin far, och det var ingen dålig bil! Björns tidigare bil har jag verkligen inte gillat. Den hade med råge passerat 40.000 mil, saknade AC och man fick skrika för att göra sig hörd i den. Den här bilen har gått betydligt mindre mil än min Honda, var ljus och fräsch invändigt, tyst, bekväm, och självklart kollade jag upp om den fick dra min hästtransport på B-körkort. Det fick den! Sedan så åkte vi till stallet och löslongerade Galishimo. Ebba tog honom på en barbackatur igår när jag inte orkade rida och promenerade bredvid, det gick väl ganska bra förutom lite trassel när han drabbades av akut hemlängtan samtidigt som han inte ville lämna mig... samtidigt som han ville springa hem... samtidigt som han ville stanna... eller springa. Stackars ar

Idag har jag mått bättre och börjat röra på mig lite mer. Väldigt skönt. Jag har småpysslat hemma och funnit en tredje nyckel som faktiskt passade bilen! Jag cyklade med den till bilverkstaden så de äntligen kunde starta min bil och felsöka den. Äntligen! Jag blev yr och matt av cykelturen så det blev att vila en stund på ett Café, och jag fick även tag på Freddan som inte heller hade mycket för sig nu under förmiddagen. Så vi satt i solen och pratade träning. Han har ett bra förhållningssätt till träning. Han gör det för sin egen skull och gör det som kroppen vill och kan. Man blir inspirerad att röra på sig lite... förutom då ridningen som självklart är träning. Freddan vill bli av med en racercykel och tyckte att jag skulle testa den. Jag är onekligen lite frestad. Jag sade att jag kanske ska prova den när jag är helt frisk och orkar anstränga mig. Det ÄR roligt mer racercykel. Hur kass man än är så kan man relativt enkelt komma upp i lite snabbare hastigheter och känna sig som et

Den här febern som småputtrat i bakgrunden har nu lite vackert blommat ut till en fulländad frontalkrock. Jag har vilat i dagarna tre. Det som är jobbigt med att ha den här talangen att bli "avslappnings-sjuk", dvs att fysiskt kunna skjuta på infektioner, är att man aldrig känner någon belöning när man väl tar det lugnt. Man blir ju sjuk då. Vem vill det, liksom? Det är små petitesser i livet som verkar ha vispat på anspänningen, när jag redan var stressad efter jobbet. Bilen blir inte lagad. Björn fick bogsera den genom staden. Mekanikern är sur eftersom jag inledningsvis bara ringde över att en gul motorlampa lyste och sedan kom med en okörbar bogserad bil. Originalnyckeln till bilen har hamnat hos fel mekanikerfirma (med samma namn) som har sommarstängt och kan inte lämna tillbaka nyckeln från inkastet. Min extranyckel var bara en prydnadsnyckel, enligt mekanikern. Andra små petitesser har varit att jag fick hyra en jättedyr bil som bara gått 500 mil, vilket kostade e

Björn följde mig och Galishimo på vår långtur, som vi tagit en hel del i sommar. Nu passade jag på att sätta igång Equielab på mobilen och mycket riktigt så var turen över 12 kilometer. Vi hade lite otur i början med en traktor som behövde köra fram och tillbaka för att sladda vägen vi red efter så det blev lite mer skritt än tänkt inledningsvis. På vägen hem blev det lite mer galopp än tänkt också. Galishimo tvärvände så kraftigt att sadeln gled ur sitt fäste och det blev svårt för mig att få stopp på en vilt skenande liten arab samtidigt som sadeln hängde på trekvart. Men jag styrde ned honom mot diket och när han tvekade om han verkligen skulle fortsätta skena ned i diket så lyckades jag vända honom och sitta av. Det är lite intressant hur nervös jag kan vara när jag inte riktigt vet vart jag har Galishimo, men hur iskall jag blir när något väl händer. Jag hörde till och mig själv säga: "Lugn, det är ingen fara..." när han skenade. Sedan klev jag av och så letade

Jag saknar min bil! Jag sov över hos Björn i natt och när vi skulle till stallet tog vi cyklarna. Det är ca 8,5 km till stallet från Björn, så det blir en ordentlig uppvärmning, om man säger så! I morgon ska dock bilen lämnas in för felsökning så äntligen är detta cyklande åtminstone valfritt! Idag blev det löshoppning igen. Vi kör fortfarande den leken ungefär en gång i veckan och vi har väldigt få undantag. Det är inte alltid jag bloggar om den för den genomförs ofta utan några konstigheter. Men det är roligare att visa när Björn är med och filmar!  Jag kan bli lite full i skratt över hur jag låter när jag pratar med Galishimo, men de flesta kommandon betyder något. Kommandona är också lite "ologiska" eller märkligt valda för de har vuxit fram spontant när jag lekt med Galishimo och inget som egentligen var planerat. Hög röst betyder att han ska öka farten, låg röst betyder att han ska sänka den. "Galopp" betyder förstås galopp och oftast måste jag förstärk