Långtur, skentur och vaccinering

Björn följde mig och Galishimo på vår långtur, som vi tagit en hel del i sommar. Nu passade jag på att sätta igång Equielab på mobilen och mycket riktigt så var turen över 12 kilometer. Vi hade lite otur i början med en traktor som behövde köra fram och tillbaka för att sladda vägen vi red efter så det blev lite mer skritt än tänkt inledningsvis.

På vägen hem blev det lite mer galopp än tänkt också. Galishimo tvärvände så kraftigt att sadeln gled ur sitt fäste och det blev svårt för mig att få stopp på en vilt skenande liten arab samtidigt som sadeln hängde på trekvart. Men jag styrde ned honom mot diket och när han tvekade om han verkligen skulle fortsätta skena ned i diket så lyckades jag vända honom och sitta av. Det är lite intressant hur nervös jag kan vara när jag inte riktigt vet vart jag har Galishimo, men hur iskall jag blir när något väl händer. Jag hörde till och mig själv säga: "Lugn, det är ingen fara..." när han skenade.

Sedan klev jag av och så letade vi reda på Björn igen som stod en bit bort och sade förvånat:
"Galishimo, lämnade du mig i sticket? Bara sådär?!"

Galishimo såg ganska nöjd och upplivad ut.

"Ska bli intressant att se vad appen hann uppfatta av den där lilla extraturen..." mumlade jag och tittade på den. Det ser ut som att Galishimo bara travat och att färdvägslinjen slagit en liten knut på sig själv, eller har den delat sig själv? Man fattar inte riktigt vart den börjar och slutar. Men det speglar Galishimo ganska bra. Inte ens en satellit kan hålla koll på honom.

I övrigt så gick han ovanligt stabilt, så jag är hoppfull. Han håller en stabilare trav nu och har blivit lite mindre tittig. Vi passerade en bil, och blev förvirrade över ett högt oljud ganska nära oss utan att varken jag eller Björn förstod vad det var. Är det en motorsåg? Grästrimmer? Många små motorcross-cyklar? Det lät väldigt nära också, ca 50-100 meter.  I skogen?! Jag klev av för säkerhets skull men Galishimo hade inga bekymmer med detta. När vi sedan nästan var hemma träffade vi på en farbror med en drönare på marken, som berättade att man gjorde en genomflygning med fotografering, för kommunens räkning. DÅ insåg vi att det nog var en drönare vi hörde i skogen. Nu kan man ju bara hoppas den fick med Galishimos tidigare skentur på bild! Hehe...Jag tror dock inte att det var en drönare han skenade för, om något så kan det ha varit en montéhäst med ryttare som han anade bakom en liten skogsdunge, för de kom fram lite senare.

Precis när vi kom hem så skymtade jag veterinärbilen och bad Björn cykla upp till den och säga att vi strax var på plats, när jag ledde Galishimo sista biten. Så där fick han sin vaccinationsspruta. Mycket skönt att ha detta gjort!

Jag bad även veterinären titta på hans hull och bedöma hur farlig hans nuvarande vikt och form är. Veterinären klämde igenom honom noggrant och sade att han inte är så farligt överviktig som man kan tro. Han hade inte så mycket fett på rumpan eller i nacken som är typiskt för hästar som är hälsovådligt överviktiga.
"Det mesta är bukfyllnad och det är ju inte fett utan bara en full mage." sade hon. Hon tyckte inte jag behövde ta honom från grönbetet, utan se till att motionera honom regelbundet, så var risken låg att han skulle få någon hälsorelaterad sjukdom, eller andra problem kopplade till hans övervikt. Väldigt skönt att höra!