Bilproblem
Just när jag hade det som mest hektiskt på jobbet förra veckan, så började motorlampan i bilen lysa gult. Något är alltså fel på min bil och jag kontaktade genast en bilfirma. Jag fick rådet att köra så lite som möjligt och fick en tid för felsökning nu på torsdag.
"Jag är hemskt ledsen, men första lediga tiden är inte förrän nästa vecka." beklagande sig gubben på reparationsfirman och lät nästan förberedd på att få ett irriterat svar från mig. Jag undrar hur ofta folk blir stressade över sådana besked.
"Det blir toppen!" svarade jag lättat.
Jag har någonstans i min livsplan och vardagsbudget konstaterat att bilar går sönder med jämna mellanrum, och det ingår även i min budget att oväntade utgifter alltid kommer att hända. Jag har också valt att leva ensam i egen bostad och det betyder att jag inte har någon sambo att luta mig mot, ekonomiskt. Björn lutar jag mig bara mot emotionellt.
Det är därför jag bor i en etta precis mellan stallet och mitt arbete. Jag kan cykla både till jobbet och stallet utan att förta mig alldeles, eller förlora för mycket tid. Jag har också ett "katastrofkonto" där jag just nu har 20.000 kr som är avsedda för just bilreparationer, om kylen går sönder, om hästen akut behöver något, eller liknande. Ibland så nallar jag av det kontot, men jag försöker fylla på det igen så snabbt jag kan.
Alltså kan jag känna mig ganska lugn, ändå. Skulle bilen mot all förmodan vara fallfärdig och redo för bilskroten så borde jag även ha budget för att ta ett lån och lösa det problemet också. Det känns skönt att inte låta oväntade händelser falla över mig och skapa stress. Att vara lagom förberedd har varit klokt.
Kanske lite tur att jag inte köpte den där fantastiska PRE-hästen jag blev förälskad i, i vintras. Jag har svårt att föreställa mig att jag kunnat hantera en gul motorlampa så avslappnat med en tightare budget.
.
"Jag är hemskt ledsen, men första lediga tiden är inte förrän nästa vecka." beklagande sig gubben på reparationsfirman och lät nästan förberedd på att få ett irriterat svar från mig. Jag undrar hur ofta folk blir stressade över sådana besked.
"Det blir toppen!" svarade jag lättat.
Jag har någonstans i min livsplan och vardagsbudget konstaterat att bilar går sönder med jämna mellanrum, och det ingår även i min budget att oväntade utgifter alltid kommer att hända. Jag har också valt att leva ensam i egen bostad och det betyder att jag inte har någon sambo att luta mig mot, ekonomiskt. Björn lutar jag mig bara mot emotionellt.
Det är därför jag bor i en etta precis mellan stallet och mitt arbete. Jag kan cykla både till jobbet och stallet utan att förta mig alldeles, eller förlora för mycket tid. Jag har också ett "katastrofkonto" där jag just nu har 20.000 kr som är avsedda för just bilreparationer, om kylen går sönder, om hästen akut behöver något, eller liknande. Ibland så nallar jag av det kontot, men jag försöker fylla på det igen så snabbt jag kan.
Alltså kan jag känna mig ganska lugn, ändå. Skulle bilen mot all förmodan vara fallfärdig och redo för bilskroten så borde jag även ha budget för att ta ett lån och lösa det problemet också. Det känns skönt att inte låta oväntade händelser falla över mig och skapa stress. Att vara lagom förberedd har varit klokt.
Kanske lite tur att jag inte köpte den där fantastiska PRE-hästen jag blev förälskad i, i vintras. Jag har svårt att föreställa mig att jag kunnat hantera en gul motorlampa så avslappnat med en tightare budget.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar