Livet är förändring

Jag och Björn diskuterade lördagens ritt lite fram och tillbaka och tänkte på olika alternativ inför söndagens ritt. Dressyr på ridbanan går ju bort eftersom han gjort det två gånger i veckan och dessutom presterat jättebra på Equiturum. Det ena alternativet var ju att helt enkelt välja den lite lugnare ridvägen som brukar ha färre störningsmoment, förutom en enorm lappuggla eller en och annan älg. Det andra alternativet var att köra exakt samma runda igen som under lördagen, på exakt samma sätt, och hoppas att Galishimo sovit på saken. Om han fått fundera lite så är det möjligt att han kommit fram att: 1. Det är inte nödvändigt att hetsa upp sig i tid och otid 2. Efter att jag gjort halt är det lika bra att stå stilla och ge upp för inget kommer att hända på flera minuter. Jag var faktiskt taggad på att ta exakt samma runda som vi tog igår, och Galishimo hade mycket riktigt sovit på saken! Trots en pågående fotbollsmatch och nästan samma förutsättningar som igår (utom traktor)

Jag föreslog en trevlig uteritt med Björn och cykel igår. Och häst, då. Förstås. Alla var lugna och glada till en början. Sedan skulle vi passera fotbollsplanen där fotbollsspelarna tydligen blivit pubertala. De måste ha extremt hög musik och vråla. Man kanske inte ska döma dem för hårt. Unga män måste tydligen vråla i tid och otid. Jag bor nära en skola, så jag vet. Galishimo tog det hela väldigt bra men blev lite brydd när den dunkande musiken kittlade honom i rumphåret. Sedan så följde vi ju tågbanan och jag försökte skaka av mig en hjälpsam stalltjejs kommentar som var "Ja, om ni rider ut där nu så kommer nog tåget när som helst." vilket fick mig att ängsligt vända mig om hela tiden. Sedan puttrade vi på i en stillsam och lätt stirrig trav tills en traktor med extremt stor makapär bakom sig bestämde sig för att korsa fältet mot oss i någon konstig S-formation, utan att vi kunde begripa syfte eller mening med manövern överhuvudtaget. Den passerade oss 40 meter bort för

Jag åkte ensam på torsdagkvällen med Galishimo till ridskolan och deltog i den första ridkursen i projektet Equiturum i går. Jag är med i den lite mer prestigelösa gruppen som jobbar mer med basövningar och grundläggande träning. Vilket känns väldigt bra. Galishimo skötte sig strålande. Mer än strålande. Det var tre byggda hinder och två obyggda hinder i manegen, som inte skulle hoppas, utan bara dressyras runt, och Galishimo tyckte dessa var ohyggligt spännande att passera. Det var ju fyrkantiga hinderstöd och allt. Under kursen hade Galishimo sällskap av två andra ekipage bestående av en sagolik tinkerhäst och en skäckfröken, med sina ryttare, och Galishimo hyste ett stort och osunt överintresse i båda hästarnas förehavanden. Och så var det folk på läktaren. Som ville filma skäckfröken. Och så var det stök i hinderhallen och slutligen så började andra hästar, som skulle vara uppvärmda inför kursen efter, att droppa in, en i taget. Som mest var vi sex hästar på ridbana och alla

Dagens pass går bara att beskriva på ett sätt; Jag var uppkopplad! Jag och Galishimo var 100% intonade på varandra! Nu blev det givetvis inte den perfekta ritten eftersom både jag och Galishimo har våra styrkor och svagheter, men vi gjorde varje liten övning tillsammans och med största fokus på varandra. Det var så roligt att jag började nynna och småsjunga för mig själv när vi joggade på i formationer och olika tempoväxlingar. Galishimo var stark och ivrig. Vi tränade lite slutor efter långsidorna också, jag har lämnat slutorna över halva sommaren men det var dags att fortsätta slipa på dem, och han trampar så fint under sig och försöker verkligen göra allt så bra som möjligt. Galoppfattningarna gjorde han i princip bara på en utandning från min sida och det är så häftigt att känna hur lyhörd han är på små signaler. Lite magiskt. Underbara, fina, känsliga häst!

Galishimo skulle egentligen vila idag.... Men jag hade för omväxlings skull, för första gången på länge, mer energi till övers , så jag började verkligen längta till stallet. Det var en mycket uppskattad och efterlängtad känsla. Att vilja dit så gärna att man struntar att han egentligen vilar på måndagkvällar. Så jag åkte dit och vi taggade upp oss för ridbanan och hade sedan ett superroligt pass. Jag gjorde lite övningar och Galishimo hakade på så gott han kunde. Serpentinbågar i trav som aldrig blev särskilt raka, sedan rakt-igenom-övningar som inte heller var särskilt raka, sedan galoppfattningar från skritt, bara i vänstervarv, och sedan reglerade jag hans vänstergalopp med tempoväxlingar, och för omväxlings skull så svarade han riktigt bra på det! Då fick jag blodat tand och testade en ökad galopp i högervarv också och visst nappade han även på detta! Jätteroligt! Varje gång han drog igång och spurtade några steg så stannade jag och kliade honom, så han räknade ut att spurten

Jag tycker det är drygt att fortfarande känna mig sjuk. Jag försöker hela tiden tänka till nu, så jag blir bra någon gång. Jag försöker fråga mig själv hur stressad jag känner mig och om det finns något jag kan göra för att se till att komma ned i varv. Idag så var det vindstilla så jag planerade att rida ut med Galishimo ensam. Fördelen med att rida ut med honom ensam är inte bara att jag slipper att passa en tid, utan att jag även kan bestämma takt och tempo själv, samt sitta av precis när jag känner för det, och sitta upp igen när jag känner för det. Det kan bli så att jag ibland skäms inför andra ryttare för att sitta av, och kanske klamrar mig fast längre än nödvändigt. Från ett stress-perspektiv, alltså. För Galishimo så gör det nog inte så mycket till eller från. Han låter mig glatt sitta upp och av lite hur som helst. När vi började rida så var han väldigt spänd men efter någon kilometer så lugnade han ned sig till helt hanterbara nivåer. Vi red tills vi såg en stor f

I lördags fortsatte jag och Galishimo träna på galoppfattning från skritt. När man ser filmerna så förstår man att det är riktigt bra styrketräning för rumpmusklerna på honom att hela tiden accelerera och sedan bromsa in. Galishimo fick trycka ifrån mer och mer på galoppfattningarna.  I högervarvet så sätter han sig ordentligt på rumpan och trycker ifrån, men i vänstervarvet så har han lite svårare för det och glider liksom in i galoppen lite försiktigare. Det gör inget för båda fattningarna blir bra träning för honom. Jag tar bara vänstergaloppen lite oftare. Själv var jag överraskande ridrädd. Det blåste och var någon form av motorsport med vindriktningen vilket fick hela ridhuset att brumma när motorfordonen axade. Jag blev livrädd. Galishimo reagerade också oroligt på ljuden. Jag var övetygad om att motorfordonen körde precis utanför ridhusväggen men förmodligen var de längre bort än så och att ridhuset råkade fungera som en stor resonanslåda. Det blev lite av det där dova b