Livet är förändring

Nu är den här! Galishimos årliga paltkoma. Nu följer en härlig period av halvsovande häst (dock med risk för överviktsproblem). Men det är så skönt. När han är så trött så man tror han är sederad. När värmen och maten bara blir för mycket av det goda. När han somnar när man försöker ta en selfie, när underläppen hänger slappt som ett dött skinn. Tiden från invänjningen av grönbete har gått från fyra timmar om dagen till sex timmar om dagen. Och då hinner man tydligen äta sig mätt på riktigt i sommarvärmen. Vår bästa tid är nu!!! (Och så hoppas vi alla han inte är sjuk för i sådana fall måste jag ta bort detta inlägg illa kvickt. Dock känner jag igen fenomenet. Sedan många år... )

Det har verkligen gått bättre sedan jag sänkte kraven på Galishimo. Vi pillar på med vårt och det känns enkelt och roligt med lätta övningar och longeringsövningar. Stor lättnad för mig och kanske till och med även för Galishimo. Det här behovet att göra stora framsteg med honom blev kanske i stället bojor som fick mig att tänka enkelspårigt. Nu kan jag lättare öppna upp sinnet för annat. Som lamm.. och så har jag även gosat med Elins kattungar. Ibland känns det riktigt nyttigt att få svackor och kriser. Jag insåg att livet dundrade förbi och att jag blev för fokuserad på Galishimos styrkor och tillkortakommanden. Galishimo är Galishimo. Han är rolig, intelligent, lojal, humoristisk och nervös. Men han är han. Han behöver inte jämföras med andra. Vi behöver inte jämföra oss med andra... Vi kör vår grej, helt enkelt! 

Jag har ju inte ridit ut med Galishimo särskilt mycket denna vår. Den ena anledningen är att Anna och hennes angloarab Pride tyvärr flyttat. Efter detta kom avkastningarna på våren, då jag blev lite mer försiktig och tappade lite självkänsla. Men det är dags att bege sig upp i sadeln igen bara! Jag och Veronica var ute i en och enhalv timme med våra hästar. Galishimo var jättesnäll men tyckte att promenaden var väldigt spännande, så när utmaningarna blev tuffare med ojämn sank mark och vattendiken så klev jag av och gick med honom. Veronica var väldigt trevlig, förstående och tyckte det var mysigt med en skrittrunda, så vi ska nog rida ut fler gånger! Nedan kommer nog Galishimos livsmotto: Men jag saknar Anna och Pride. Saknaden kändes lite extra nu när jag red utan henne, och kom ihåg allt roligt vi gjort i vinter när vi ridit ut tillsammans. Den här bilden nedan var sista bilden jag tog på henne bara någon dag innan hon flyttade. Jag kan ju inte göra annat än tacka för allt s

Jag börjar äntligen känna mig lite piggare. I tio dagar har jag varit väldigt trött till och från, och började just fundera vad tusan det var för fel på mig, men tydligen så hade jag bara slitit ut mig lite och behövde vila. Jag tror inte jag sov så djupt och då blev jag lite dålig på dagarna. Tänk vad kroppen är fantastisk på självläkning. Den helar sig själv på molekylnivå bara man ger den lite lugn och ro. På Galishios stall bedriver de även jordbruk, och framför allt får, men ibland även kalkoner och andra djur. Tyvärr har 11 tackor dött denna vår, och lämnat efter sig 18 små lamm utan mammor. Några ambitiösa tjejer på stallet har tagit på sig att stödmata dem så de överlever, och även jag har börjat vara där om jag har några minuter över efter att jag varit hos Galishimo. De är underbara små djur. Man får lust att ge dem namn och pyssla om dem men de är ju tyvärr djur som ska slaktas och ätas upp när de blir större, så jag försöker hålla distans till dem, så gott det går.. Me

Eftersom Galishimo tidigare år kliat av sig en massa man så har jag nu köpt ett myggtäcke till honom, eller exemtäcke som det kan kallas. Täcket ska hindra honom från att få exem av stark sol eller klia sönder manen och svansen av myggbett. På ett sätt gör det lite ont i hjärtat att inte låta honom bara vara "häst" och i stället greja på med en massa grejer för honom att ha på sig för jämnan, men det kan inte vara så rolig att få en massa klåda och exem heller. Han var överraskande positiv till exemtäcket och verkade inte alls besvärad, så jag hoppas att det får vara helt några dagar och att han kan ha det framöver. Och att det fungerar, det vore roligt om det fungerade och han fick en lång, tjusig man! Träningen med honom har också gått bättre idag. Jag gör samma övningar som tränaren gick igenom med mig. De flesta övningar är från marken och jag sitter inte upp förrän i slutet. Det gäller att inte vagga in honom i ett för avslappnat läge, utan våga hålla honom lagom sp

Jag är fortfarande sjuk och ligger i sängen så ofta jag får chansen. Jag börjar bli less på riktigt. Min lilla etta är inte gjord för att man ska vara ensam och sjuk i den. Man blir milt galen av att inte ens kunna byta rum om man behöver omväxling men inte orkar någonstans. Jag klarade i alla fall ridlektionerna men hade ju förväntat mig att orka lite mer. Jag försökte kurera mig efter ridlektionen med det bästa botemedel jag kunde tänka mig, i form av lammungar. Men inte ens dessa små fluffiga lyckopiller fick mig pigg. Då är det illa. Då är det illa på riktigt. Under denna tid så har i alla fall transporten haft den goda smaken att fixa sig själv. Det var ju för välsignat. Den har varit lite murken och haft lite spår efter hästhovar i fronten och mot golvet, som jag fotograferat på bilden här nedan: Nämen allvarligt så har Per tagit itu med skrapmärkena. Han har skrapat bort lite färg och låtit trämaterialet under torka ut lite, sedan har han lackat med någon lack som

Galishimo är ju väldigt känslig för mina ben och han har varit det hela livet. Och han misstolkar också mina bensignaler, och jag ger väl fel signaler emellanåt också. Ibland betyder ju benen gas, ibland ska han forma sig runt benet, och ibland ska han flytta sig åt sidan för benet. Lite beroende på vart man placerar det och så vidare. Men det kan bli lite tokigt om man har en ambitiös häst som reagerar på allt och dessutom gissar friskt. "Då gör vi så här!" sa tränaren och fortsatte: "Alla bogförflyttningar då du ska få honom att flytta framdelen, de ska du göra genom att höja handen och lägga tygeln mot hans hals och så får han flytta undan för trycket på tygeln mot halsen, i stället för att han ska flytta undan för trycket på dina ben. Vi tar helt bort den benhjälpen från den rörelsen, och han får lyssna på vart du placerar tygeln i stället." "Det låter ju skitbra!" sa jag glatt och tänkte "Hur fan kalibrera jag om hästen att förstå att han sk