TW: Sur var det, ja!

 


Nu kommer en selfie igen eftersom det är roligare med selfies när jag blivit av med lite vikt. Låt er dock inte förvirras av min glada uppsyn för jag var rejält sur under själva ridningen, för Ares ignorerade vänster skänkel och tyckte inte att apan på ryggen hade något att säga till om. Han ville inte följa fyrkantsspåret utan föll rejält inåt. Och han KAN följa fyrkantsspåret. Jag vet att han kan. Apan på ryggen hade no time for bullshit och har aldrig varit så vredgad och orädd i sadeln när vi dustade om han ska flytta sig för vänstersidan eller inte. För han KAN även flytta sig för vänster skänkel. 

Det var dessutom 25 plusgrader ute och jag hade jacka. Dum som jag var. Jag missade memot om rekordvärmen här i september. 

En BRA och duktig ryttare hade löst detta ridproblem på något annat, mer pedagogiskt sätt, men jag tryckte på rejält med vänster skänkel och gav mig inte. Lagom tills jag var dyblöt i svett och nästan svimfärdig (kaloriunderskott, som sagt) så kom han på, som av en händelse, att jag tydligen bara ville trycka ut honom mot fyrkantsspåret. 

"Jasså var det bara deeet du ville?!" såg han oskyldigt ut att säga och gjorde fyra fina flyttningar ut mot spåret. Då satt jag genast av och lättade sadelgjorden på honom. Och gick in. Blöt i svett.  

Men ändå lite nöjd. Det är bättre att ha lite jävlar-anamma än att känna sig rädd. Jag är glad att jag mentalt är där. Så jag inte tappar energi, undrar vad som är fel på mig, ger upp, och inte hjälper Ares att förstå vad jag vill. Han är en ju stadig grabb. Min stadiga grabb. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer