Hästträning och höstdagjämning

Ares är ju bara fyra år, så det skadar verkligen inte att ha perioder då man rider mindre på honom. Hans rygg är inte färdigvuxen förrän han är sju år, så man måste ju balansera mellan att utsätta hans rygg för belastning, så den växer sig stark, men samtidigt inte överbelasta ryggen, för då kan den bli svagare, då den inte är "färdig" ännu. Så jag tycker det passar att rida lite mindre på hösten fram till december, så han ändå ska sätta vinterpäls och kan vara lite piggare i blåsten. 

"Av allt jag hört dig önska göra med Ares under detta år, har du faktiskt lyckats uppnå." sade Jonatan och jag kan inget annat än hålla med. Jag rider honom själv tryggt, vi har besökt ridhuset flera gånger, jag lastar honom tryggt, jag har ridit ut med honom ensam i Lillskogen, jag kan hålla honom i en fin unghästform där han söker sig till bettet och svarar på mina hjälper. Jag kan rida även när andra hästar är på ridbanan. Det är mycket som gått riktigt bra! 

I går så gick vi på avsutten promenad i Lillskogen tillsammans med Jonatan och Sessan. Jag trodde jag skulle ha kontroll över Ares i hans kapson men han upptäckte att han inte hade bett i munnen, och att det gick utmärkt att riva åt sig buskar och blåbärsris med kapsonen. Jag följde svärandes efter som en vante när han dök efter kvistar och stoppade munnen full, innan han lydigt och nöjt tuggandes höjde huvudet, och bestämde sig för att följa efter mig mig igen, som om inget hänt. Det gick bra så länge vi gick på breda stigar, men när vi gick ospårat rakt ut i skogen så blev frestelserna för stora för Ares. Så vi skrotar skogspromenader i kapson. Han är en för stark kille och han vet om det. Det får bli träns i skogen. 

Sessan gjorde lite försök att få i sig mat hon med, men hon är alldeles för liten och Jonatan är alldeles för stark, så det var  inte riktigt värt besväret, tyckte hon. Dom gick lydigt efter mig och Ares och varje gång jag vände mig om för att se hur det gick för dem så såg hon nästan uttråkad ut. "Det här är väl inte så märkvärdigt, att gå över stockar och stenar..." såg hon ut att säga. Jonatan noterade dock att hon snubblade betydligt mindre än Ares, och att hon lade intresse i att placera hovarna rätt. 

Ares kan ju tycka att stenarna kan flytta sig för honom, inte tvärtom. 

Vi har en kompis som är på en western-clinic i helgen och visade en film på en övning de gjort, och den testade vi på Sessan. Att gå i en åtta mellan tunnor, under tiden man själv står ganska stilla. Det är ganska många moment av att putta ifrån sig hästen, vända hästen och svänga till sig hästen, så det var en jättebra övning, Sessan fattade snabbt. 

Ares har fått hoppa över ett litet kryss när jag longerat honom, och det går också otroligt bra. Han har faktiskt aldrig vägrat på ett kryss hittills. Man tycker han borde vägra någon gång, då det är på lina. Det går ju inte trycka fram honom om han tvekar, han får ju även ofta ta krysset i en kurva, och kan komma fel, men nej; Han hoppar över utan problem. Varje gång. I båda varven. I alla gångarter. 

En stor skillnad från när vi gjorde det i våras, är att han inte accelererar inför hindret längre, det gjorde han förut. Nu tar han det i en lugn och taktfast galopp och varken ökar eller sänker tempot. Hindret kommer när det kommer. Det är jättetrevligt att se! 

Han gör också superfina öppnor, jag placerade öppnan mot staketet så jag ska slippa bromsa honom, då är ju staketet i vägen och blir en naturlig broms. Då kan man fokusera på att placera honom rätt och få ett flow i rörelsen. Visst är jag tacksam! 

Jag har känt mig febrig på kvällarna och har verkligen kurat ihop mig i soffan på gården i Sjöbotten. Det börjar bli lite mörkare ute nu på kvällarna och det märks verkligen att vi har höstdagjämning. Man känner verkligen in naturen mer när man är ute på landet än i en lägenhet i stan. 

Jonatan var ute och byggde underslag till brotaket och satte upp några mysiga lampor i ett träd. Vi hittade lamporna på Jula. Givetvis skulle jag vara där i efterhand, i flottigt hår och blek i ansiktet, och engagerat "efter-peta" om lampornas exakta position, och arrangera om lite, men det gjorde oss inget.