Sessans första promenad

Ja, vi har faktiskt tagit det försiktigt med Super-Sessan. Vi har snart haft henne i tre månader men det känns som att vi haft henne mycket längre. Hon har varit riktigt lydig men vi har ändå tänkt att hon bara är ett år, och att man inte behöver stressa något med henne. Hon kommer fint överens med alla hästar i hagen och sköter sig jättebra med alla människor. 

Men bara för att hon är en cool tjej så behöver man inte skynda sig med något. Vi har tagit henne till rundkorallen eller ridbanan eller så har vi bara tagit henne till stallet. Hon har stått uppbunden och lyft hovar. Bara den här grejen att tryggt stå uppbunden bredvid främmande hästar och främmande människor med olika energi, kan ju vara tillräckligt bra träning när man är liten. 

I går tänkte vi dock att det passar bra med en lite längre promenad med henne. Det har vi inte gjort sedan vi fick henne. Det var fint och vindstilla ute och hon hade som vanligt skött sig strålande på ridbanan. Backat och flyttat sig fint för oss. Och följt oss fint. Så det passade utmärkt med en promenad. 

Den första utmaningen var grannens stora nordsvensk i grannhagen, som tyckte att Sessan var superintressant. Sessan delade inte den uppfattningen, om att något var superintressant. Hon tittade på annat under tiden nordsvensken upphetsat travade runt och Jonatan föste bort den. 

Sedan gick vi lite i skogen och hon gick lugnt med sänkt huvud och verkade tycka att det hela var trevligt. 

Efter det gick vi genom byn och mötte bilar och hon var lika självklar även där. Trygg och fin. Jag måste säga att det är stor skillnad på henne och Ares.

Ares har ändå behövt träna lite mer på nya händelser och miljöer. Han har aldrig blivit riktigt stökig men det märks att han blivit osäker och gått upp i energi .Jag har inte sett några konstigheter med det och tänker att det är normala reaktioner på en unghäst, och med lite gos och kli så brukar det mesta lösa sig. HÄR går det ju läsa hur min och Ares första promenad blev, och den var betydligt svårare, men då väntade jag inga tre månader, utan bara elva dagar, såklart det blev lite mer spännande. 

Men med Sessan så verkar inget vara konstigt alls. Hon bara går omkring och är nöjd med allt man utsätter henne för. 

Redo att ta sig an världen.