Livet är förändring

Jag måste erkänna - efter att ha ridit både Måns och tagit Galishimo till ridhuset, så är jag ärligt talat ganska trött. Jag blir trött på det där sättet att jag inte orkar hålla upp ögonen och att jag teoretiskt sett skulle kunna slockna mitt i ett samtal. Ögonlocken blir verkligen tunga, bokstavligt talat. Jag är dock riktigt nöjd över att jag valde att gå med i den lokala ridklubben i stan. De är kända för att vara lite tävlingsinriktade och ha lite mer fina tävlingshästar inom hoppning eller dressyr. Det kändes lite jobbigt att komma dit med en liten arab med vinterpäls och en mage som skvallrar om fri tillgång på mat på lösdriften. Jag övervägde att skaffa ridhuskort i Ersmark några mil härifrån i stället. De tävlar också på hög nivå, men har även en lite större bredd av ekipage av olika inriktningar och ambitionsnivåer.  Jag var rädd att inte riktigt passa in bland de fina stora halvbloden och tävlingshästarna. Jag kan säga att det aldrig varit några som helst probl...

Björn fotograferade mig när jag red Måns och för omväxlings skull så såg bilderna bättre ut än ridkänslan. Jag hade nämligen jättesvårt att sitta bra i sadeln, sadeln passar mig perfekt men det är ren koordinationsmässig ovana för mig, och det både skumpades och tappades stigbyglar. Men när det flöt på så blev det hur fint som helst! Jag älskar denna bild för vi ser så samstämmiga ut när han galopperar förbi Björn! Som vanligt när jag rider så vill jag helst inte ha hästarna i en kort form utan i en lite mer lång och öppen form, och med väldigt lite tryck i handen. Måns har fattat poängen nu och trots att huvudet åker upp ibland så sänker han det snabbt igen. Den här sista bilden är inte den "vackraste" bilden men det är den bästa ridkänslan. Jag börjar känna mig bekväm i galoppen och lättar på tygeln och höjer handen, för att lossa lite på kroppen och armarna, och Måns svarar direkt genom att sänka sig ytterligare och länga på stegen. Väldigt mysig kä...

Nu börjar snart oktober och vi går mot lite mörkare och kallare tider. Cykeln har fått gå i ide i vårt källarförråd nu, inför vintern. Den har verkligen blivit mycket använd denna sommar! Den blev mer använd än förväntat och har verkligen hållit vad den lovat. Jag är supernöjd över att jag köpte in den i våras, den var värd varenda krona. Sedan har jag gjort en intervention av min bil. Den har rensats från skräp, dammsugits, gummimattorna är avspolade och diskade, interiören har blivit dammtorkad och sätena har fått textiltvätt. ...En vända genom biltvätten är aldrig fel... … och så kom jag ihåg att mata den! Nu luktar den "försäljningsbil" när man kliver in i den. En blandning av god doft och kemikalier... Jag har också köpt månadskort på det stora garaget i stadshuset så att jag lätt kan köra till och från jobbet under vintern. Det kostar ca 900 kronor i månaden men det underlättar för mig att pipa iväg från jobbet, lunchrida och sedan återgå till...

Jag tog ut Måns på en lugn tur i skritt och Ebba följde med på Galishimo. Galishimo fuckade ur med Ebba på ribanan, eftersom hans årliga urfuckningsperiod startar nu, och jag har alltid lite svårt att hantera när han inte riktigt uppför sig önskvärt. Man vill säga "förlåt" till Ebba femton gånger men hon vet ju hur han är, och  hon följer med bra i rörelserna när han blir rädd. När vi väl skulle rida ut så såg Galishimo ut som på bilden. Lugnet själv. Då tog Måns på sig ansvaret att fnatta över smågrejer. Inga stora fnatt utan mest småfnatt. Det var någon form av högljudd motorsportstävling i Myckle som ekade över fälten och tog bort lite av sinnesfriden. Sedan började jag fundera över fnattandet, och om det finns en risk att Måns inte varit ute så mycket på sistone? Har man varit skröpplig under en längre period så är det kanske lite glest med uteritter? Eller så har jag bara ridit honom så försiktigt att han har överskottsenergi nu. Glad var han i alla fall. Och väld...

Jag har möjlighet att låna MÅNS denna vecka och jag är riktigt inspirerad! Tanken var att jag skulle ha honom från och med fredag men jag tjuvstartade och red honom redan i går, då jag visste att ägaren Ebba (vi har flera Ebbor i stallet) skulle vara upptagen under kvällen. Det var lite läskigt att sitta upp själv på ridbanan i mörkret och dimman, med bara ett strålkastarljus, på en häst jag inte känner så väl, men det går överraskande bra. Jag tog lite galoppfattningar i båda varven och jobbade på min egen sits. Galishimo har ju små gångarter och Måns är ju stor i jämförelse. Måns har en attityd som säger "kan själv!" och han tycker det är roligt att jobba. Han har också tidigare varit lite halt och sned hos sin förra fodervärd, så jag rider honom inte så länge och kallar det "rehab" trots att det per definition inte alls är rehabträning, då han är friskförklarad. Hur som helst - jag har tränat på att han ska lyssna mer på mig och vänta på mig. Det har jag...

Igår red jag både Galishimo och Måns. Det kändes riktigt bra och båda hästarna fick ganska korta pass. Galishimo ska ju stärka sitt vänstra bakben och vi har fått en övning sedan förra träningstillfället. Övningen går ut på att vi ska galoppera rakt fram i en linje, men vänster bakben ska landa lite mer mitt under kroppen på Galishimo. Som en svag "öppna" i galopp, som det heter. Jag brukar kalla det "liten sladd på rumpan" Jag kan säga såhär: Galishimo orkar inte göra det så många gånger och han blir väldigt, väldigt trött av det. Och det respekterar jag givetvis och ser till att han får vila och att passen blir ganska korta. Här galopperar vi rakt framåt men som ni ser är Galishimos rumpa riktad lite åt höger så hans vänstra bakben måste in mer under kroppen och därmed ta mer vikt. Jobbigt, jobbigt, för en liten arab!  Det är ju fruktansvärt coolt att vi kan göra små öppnor i galopp! På hans sämsta sida, dessutom! Det är ganska avancerat! Det känns som a...

Även idag har vi fokuserat på att vänster bakben ska in under magen. Vänster bakben har skött sig väldigt bra hela passet och tränaren har försökt att hjälpa mig bedöma hur mycket det ska göras utan att han riskerar få träningsvärk i benet och bara tycka att vi är taskiga mot honom. Men han kan och han gör rätt! Både i trav och galopp! I galoppen fuckade dock ur lite, men det är ju säsong för att fucka ur nu, så han är förlåten. Det årliga urfuckandet kan inte stoppas. Det är biologiskt. Det är över om ca tre månader. "Han börjar verkligen gå som en dressyrhäst i vissa moment!" sade Angelika som tittat på oss idag och jag kan inte annat än hålla med! Korta, korta stunder så höjer han upp sig riktigt fint och bär sig. Tyvärr satt jag riktigt illa vid alla dessa moment som Björn fick på bild, så jag vägde fram och tillbaka, om jag skulle visa bilderna. Sedan insåg jag att jag plockat bort möjlighet för mina läsare att kommentera min blogg. Muaa haa haa! Då kan jag go...

Jag lånade Måns igen idag. Det kändes super från början till slut. Det känns som jag helt blivit av med traumat jag fick för sex år sedan. Den där instinktiva paniken eller skarpa olustkänslan som jag inte kunnat rå på överhuvudtaget verkar ha klingat ut och försvunnit helt. Man skulle kunna säga att jag börjat bli den jag var innan jag fick traumat, mitt "gamla" jag. Och det känns ju underbart. För om jag inte blivit kvitt traumat så hade jag ju inte lånat Måns, ridit runt på honom och sedan last-tränat honom av bara farten. Särskilt inte efter att jag ridit Galishimo. Visst kan jag vara osäker, eller försiktig fortfarande, men det är inte samma sak som tidigare. Traumat har ju förut sugit musten ur mig, och då har jag inte fixat att göra så mycket mer än rida en häst. Det har känts som ett timglas har punkterat energin och all sand runnit ut, trots att jag kanske inte uttryckt mig särskilt "rädd" så har det surrat där inom mig. Jag vet ju att jag långsamt ...

Denna dag har verkligen varit superbra! Den började med ett långt skumbad till mysig musik (ni minns kanske den vattentåliga högtalaren jag köpte i somras?) och sedan tog jag god tid på mig för att göra mig i ordning för dagens dressyrlektion. All värme från bubbelbadet hade mjukat upp mina värkande leder och det kändes helt okej att röra på sig igen. Vad har vi fokuserat på detta dressyrpass, då?  Här kommer listan:  Jag har totalt nördat in mig, och flyttar Galishimos bog enbart för yttre indirekta hjälper, sits och yttertygel. Tränaren sade att jag måste återgå till inre ledande tygeltag också, så jag har fler verktyg i vändningarna, och då kan finlira på bogförflyttningarna bättre. Det lät inte jättesvårt att träna in.  Av någon anledning tappade jag stigbyglarna, eller var nära att tappa stigbyglarna, ofta under detta pass, jag tror det kan ha berott på att jag inte var helt lösgjord i de där sabla inflammerade knälederna. Galoppen är nu kvickare, men lite ...

Nu är veckans sista 12-timmars pass över och det blir nog inte fler toklånga arbetspass av denna mängd i år. Det har varit intensivt i lite över en vecka, men det blir lugnare redan på måndag. Tyvärr verkar inte min kropp må så bra av att jag är aktiv i hjärnan och har ett beredskapsläge - samtidigt som kroppen är ganska stilla. Det är det som är problemet med min livsstil. När jag skriver utredningar eller skickar viktig information så skriker hjärnan "OH JÄKLAR DET DÄR MÅSTE SKICKAS INNAN I MORGON!" och flera röda inre varningslampor lyser - samtidigt som kroppen nästan är helt stilla. Likadant när jag håller dessa nya föreläsningar för alla chefer nu, vilket jag verkligen inte är van att göra. Självklart är ju även detta en stress att lära sig föreläsa, och inte rör jag mig mycket då heller. Men nu har jag gjort sex föreläsningar, och de flesta verkar nöjda och intresserade, så det börjar kännas bättre. Och det är precis så jag fuckar upp mitt eget immunförsvar. Efters...

Jag har haft några riktigt tuffa jobbdagar, och de senaste fyra arbetsdagarna har jag jobbat ca 12 timmar per dag. Jag håller på att utbilda hundratals chefer tillsammans med en kollega från en annan avdelning, om ett nytt avvikelsesystem, och vid sidan om jonglerar jag med mina utredningar med stöd av lex Sarah. Det är tufft just nu, milt uttryckt, men det är snabbt övergående och redan nästa vecka blir lugnare och veckan efter det betydligt bättre. Och jag har en massa plustimmar på mitt jobbkonto som jag kan ta ut och använda för långa lunchritter till vintern på Galishimo. I det stora hela är jag helnöjd. Just nu ingår jag i ett team av kollegor som är otroligt trevliga och stöttande i både högt och lågt, och då får man den energi man behöver för att tuffa på och göra sitt allra bästa. Det kan faktiskt vara mer stressande om det är tvärtom; mindre belastning av arbetsuppgifter - men kollegor man inte känner sig trygg med, skapar mer stress, åtminstone hos mig. Galishimo får helt ...

Nu börjar snart farbrorn som jag körtränar med bli less på mig. "Nu måste vi boka en tid för uppkörning på trafikverket. Så här kan du inte hålla på..." skrattade han, och jag förklarade åter igen att jag inte presterar superbra under press, så det är bra med upprepning. Han tyckte åter igen att jag backade som en stjärna och att han lugnt bara kan stå och titta på när jag tråcklar mig dit jag ska. Tänk att all träning nu under helgerna gav så bra resultat. Helt plötsligt så minns jag inte vad det var jag upplevde som så svårt. Trafikläraren är väldigt snäll och pumpar upp mig med självförtroende så jag inte ska bryta ihop under uppkörningen. Vi får se hur det går, men nu är i alla fall en tid bokad för uppkörning, och om jag klarar detta så har jag alltså mitt BE-körkort! Denna släp kränger jag runt i centrala stan och genom rondeller och backar runt hörn. Jag börjar faktiskt känna lite självförtroende i detta och skulle nog kunna stå på mig om att en misslyckad uppk...

Idag har det regnat hela dagen och jag bestämde mig för att göra en grundlig genomgång av Galishimos man. Hela hästen blev schamponerad och fick lufttorka i några timmar i stallet under tiden jag åt lunch, putsade på ridutrustningen och städade skåpet. Tyvärr har manen tagit stryk denna sommar så det är lite tråkigt att den blivit sämre. Här är en bild från maj då den var superfin. Sedan har den tyvärr tunnats ut av flera skäl. Bland annat har hästkompisar kliat honom ganska bra på manken så vi har en sektion där som är helt borta. Sedan har jag haft flätorna "ute" i stället för de små paket jag bultat ihop dem i, innan.   Nyduschad och lufttorkad häst, med nyklippt man.  Betydligt tunnare flätor än tidigare men de växer förhoppningsvis till sig.  Nu är de här igen: Man-paketen! Förra året gjorde jag några på prov för att se om Galishimo stördes av dem, och det gjorde han ju inte, men mina ridkompisar undrade varför jag valt att förnedra m...

Jag åkte till ridhuset med Galishimo idag för att rida med Anna och Pride, och det blev lite mer miljöträning än jag först hade tänkt. Det var massor med hinder i ridhuset! Först sjunker motivationen lite och man tänker att "nu kommer precis ALLT handla om dessa hinder, blommor, koner och arrangemang..." med en suck. Sedan är det alltid jobbigt att se att de andra hästarna i ridhuset inte alls har problem med det, och så vill man både försvara och förklara att det är lite annorlunda med Galishimo, och ibland får man ju även svälja efterföljande bittersmak om att folk förmodligen inte ens tror på mig, om det är andra i ridhuset. Det är nästan den värsta biten. Men sedan blev jag faktiskt lite nyfiken. Galishimo har ju blivit lugnare på sistone, och de här momenten vi har av att "stå stilla och göra ingenting" har ju gett ganska goda resultat, faktiskt. Så vi stod stilla och gjorde ingenting. Sedan stod vi stilla och gjorde ingenting. Sedan red jag fram till...

Jag skulle egentligen vara på berättarläger i helgen och träna upp min berättarkonst. Jag blev finalist i en tävling och vann en weekend med tio andra finalister. Men jag blev sjuk och fick avboka allt. Jag kan ändå inte låta bli att känna mig nöjd över denna vecka, eftersom jag lyckades klara teorin för BE-körkort, trots att jag var sjuk. Och det hade varit riktigt surt att inte klara teoriprovet på grund av detta. Ebba har ridit Galishimo åt mig och det har känts bra och tryggt. Hon är väldigt grundlig och berättar när hon är ute, vem hon är ute med, och frågar om regntäcke eller informerar om annan utrustning. Man kan bara ligga lugnt och slappa och veta att Galishimo blir bra omskött. Igår var dom ute i regnet och härjade, i tryggt sällskap. Galishimo verkar lite fundersam på om han blivit kidnappad, eller inte. Och om det räknas som kidnappning om man har roligt när man blir kidnappad?  .

Åh, jag hade velat säga att teoriprovet gick lätt som en plätt, som jag hört några andra säga, men det tyckte jag inte det gjorde. Delvis på grund av att jag varit lite sjuk och sista veckan pluggade jag inte över huvud taget, för jag orkade helt enkelt inte. Men jag har hört att några sagt att BE-provet är svårare än det vanliga provet för körkort och det förstår jag. Majoriteten av frågorna handlar ju om trafiksituationer för B-körkort och så sticks det in frågor om last, friktion och vikter i ungefär var tredje fråga. Så man behöver ha koll på ett litet bredare spann av information. Och det var ju 18 år sedan jag senast tog mitt teoriprov för körkort, så mycket behövde dammas av. Men huvudsaken är ju att jag fick godkänt! Och huvudvärk. Godkänt och huvudvärk. Jag åkte inte tillbaka till jobbet utan åkte hem och vilade direkt efter att provet var avslutat. Nu återstår det bara att få godkänt på ett körprov, så är detta projekt i mål! Jag väntar nog tills jag är helt frisk innan ...

Det är kul att stå på marken och tala om för andra vad dom ska göra. Staketryttarens välsignelse. Man kan se allt och tycka en massa och för en kort sekund glömma hur svårt det är att sitta uppe på hästryggen och koordinera sig perfekt. Idag fick Ebba rida då jag var lite krasslig och jag gav henne och Galishimo en drös övningar som de båda redan kan, men som de fick finslipa på: - Att vända hela hästen enbart för säte och sittben, inklusive mindre volter och byte av varv - Att sätta igång i trav och bryta av traven på ett tydligt sätt - Att fatta galopp och öka galopp vid angiven punkt - Att rida över cavalettibommar - Att flytta för skänkeln - Att använda spö vid rätt tidpunkt, med rätt tryck, på rätt plats. Ebba och Galishimo skötte sig utmärkt och jag blev så glad av den fina ridningen. Ebba vill dock inte använda spöet och är nog försiktig då hon inte vill göra Galishimo illa, men rätt knackning på rätt plats blir bara en extra påminnelse om att han ska vara på hjälpe...

Förkylningen och den lätta febern fortsätter, men jag får till det jag behöver göra på dagarna, hyfsat bra i alla fall. Galishimo blev longerad i måndags och vi galopperade på, i helgen. Tyvärr har han gått lite i baklås i vänstergaloppen och jagar upp sig igen och tar fel galopp, samt studsar lite mer uppåt och på stället, när jag driver fram honom. Precis som förut när han blir spänd. Men det är ju väntat att han går uppåt och bromsar när han blir osäker, så jag fortsätter som vanligt med galoppökningarna och tror på att det lossnar. Han får ju återgå till sin komfortabla lugna galopp emellanåt som han kan luta sig mot. Traven blir långsamt bättre och bättre. Och han är skitsnäll, det lilla trollet! Jag funderar fortfarande på nya utmaningar och ifall jag ska köpa en unghäst nästa år. Vi får se hur ekonomin ser ut, och vad jag i sådana fall ska köpa. Det blir då en väldigt ung häst eftersom Galishimo är frisk och ridbar och ska vara kvar. Att gå från en ridbar häst till två ri...

I helgen har jag tränat med släp igen. I lördags hamnade jag främst i en situation då jag bara ville örfila mig själv varje gång jag gjorde fel, jag var fruktansvärt frustrerad och backade nog bara snabbare och rattade häftigare ju tröttare jag blev. Men i söndags så tog jag hjälp av Ulf, en gammal lastbilschaufför som hjälpt mig förut när det knipit. Som för tre år sedan när jag behövde byta golv på transporten. I söndags satte han ut koner på marken i ett industriområde och sedan satt han tålmodigt bredvid mig i bilen och coachade mig. Sedan fick jag backa runt hela industriområdet och ta mig mellan lastpallar och presenningar. Det gick betydligt bättre än dagen innan och jag fick verkligen upp självförtroendet. Så efter dessa två dagars backning så gjorde jag min andra körlektion på trafikskolan nu på morgonen, igen. Allt gick betydligt mycket bättre, delvis eftersom jag fick en ny körlärare. Den nya körläraren kom jag  mycket bättre överens med. Den nya körläraren var lite...