Livet är förändring

Några timmar efter att vi kommit hem till stan igen så åkte jag till stallet och red ut med Galishimo. Vilken ängel han var. Han gick stadigt på långa tyglar hela vägen, både fram och tillbaka, och jag åkte egentligen bara med och umgicks med Cecilia. Precis som det ska vara. Quattro reagerade lite på en jägare ute i skogen och att det stod en jaktbil på ängen, men jag klev av och lotsade Galishimo tryggt runt en cirkel runt bilen. Galishimo är verkligen väldigt lugn och tillitsfull mot mig nu. Efter att vi passerat bilen satte jag mig upp på honom, på långa tyglar. Han stod så snällt och väntade på mig. Jag vet inte om jag har ord för att beskriva hur skönt det är att han blivit så fin och trevlig. Man får ju mer energi när man sitter tryggt i sadeln, också. Jag passade på att putsa upp Galishimos utrustning innan jag åkte hem. Allt var glansigt och fint innan jag lämnade stallet. Två sadelpaddar blev genomspolade och fräscha. Det luktade mindre häst i ridskåpet än i mina r...

Jag tog en semesterdag igår för att vara sällskap åt Björn när han skulle operera näsan, sedan skulle vi åka hem klockan 15.00 och jag planerade vara på jobbet igen dagen efter. Så blev det inte, och vi är kvar i Umeå. Jag vet inte hur jag ska beskriva att Björn låter just nu när han andas men han har två sugrör uppkörda i snoken och om jag inte visste bättre så hade jag trott att de även satt fast två elgenererande vindsnurror i rören i snoken. Det surrar nämligen ganska friskt när han andas. Och så lägger man på lite slemljud och olika former av gurgel på det. Då har man Björns dagsform. Han är då på gott humör, åtminstone. Och hans näsa är rakare än förut, och trots vindsnurrorna och sugrören i snoken så måste jag ju säga att det verkar som att han kommer att kunna andas bättre. Där ser man. Som vanligt när Björn opereras så shoppar jag. Jag fann en massa fina grejer på Hööks och köpte mig en riktigt fin höst-outfit. Helt otroligt att jag har råd med detta nu för tiden! Förut hand...

Jag har kursat lördagen och söndagen med Galishimo, och han har skött sig kanonbra båda dagarna. Jag är riktigt nöjd med honom även denna gång. Äntligen har jag och Galishimo kommit till en bra balans i galoppen. På söndagen gjorde vi de flesta övningarna i galopp, för att hitta ett bra "recept" som fungerar för Galishimo och som vi har nytta av. Jag har litat helt på min tränare som har fått styra upp det här med galoppträningen, och när det är dags för oss. Jag har behövt hjälp att förhindra bakslag då jag och Galishimo blir för spända. Och hon har avvägt den bedömningen noggrant, med all rätt. Men nu har vi ett litet batteri med övningar som jag ska jobba på: En ökning ca vart 8:de galoppsteg i fyra repetitioner, vardera varv. Inte så mycket mer för Galishimo blir fortfarande lätt stressad och går för mycket upp i varv och då börjar en ond spiral av dålig fokus för honom och knipande knän för mig.  Lätt skänkelvikning i vänster galopp vid en bra uttänkt plats...

Jag har ridit lite slöare dressyr på sistone, då jägare verkar provskjuta sina bössor i skogen inför jaktsäsongen. Det finns inte en skjutbana där vad jag vet, de kanske skjuter mot någon jordvall någonstans eller så.. men jag vågar inte rida ut med risk för att det ska smälla för nära Galishimo. Han är i alla fall jätteduktig och vi har fortfarande samma fina balans mellan anspänning och avspänning i passen. Det finns mycket att göra, framför allt med rakriktningen, men jag tar lite i taget och med små, små, steg så blir han rakare och rakare. Och han är så snygg i sin lädergrimma och sina fina flätor. Han har ordentligt med myggmedel och har klarat sig galant hela sommaren. Jag smörjde grimman, sadeln och tränset igen nu inför kursen och tycker allt ser finfint ut. Vi är redo!

...eftersom detta tydligen inte sitter i ryggmärgen och jag tydligen står lite handfallen och stirrar på hela ekipaget och säger "Hm, sedan var det en grej, vad-heter-det-nu..."  trots att jag i princip alltid gör en säkerhetskontroll när jag kör med transporten. Upprepa, upprepa, upprepa...

Jag hade min första körlektion med tungt släp i måndags. Jag hade inte koll på särskilt mycket, måste jag tyvärr erkänna. Jag tycker jag har väldigt bra koll på mitt eget släp och min egen bil, men när det är en ny bil och ett bredare släp, och en trafiksnubbe står och tittar på vad jag gör så blir det lite misstag jag inte skulle ha gjort annars. Exempelvis att slå på vindrutetorkaren i stället för att blinka höger. Det är ju inte direkt ett återkommande problem jag brottas med i andra situationer. Men nu passade det tydligen fint med lite vindruteputs, och jag kände hur självförtroendet sjönk en smula. Sedan var släpet nytt och bilen annorlunda och tja... det var lite att tänka på. Sedan så inser jag ju att jag backar mitt eget släp totalt utan teknik och enbart "på känsla". Så jag siktar på vart jag ska och rattar runt med bilen tills jag hamnar rätt, vilket jag oftast gör. Ibland med häpnadsväckande precision. Mitt släp är smalt och smidigt och jag har ganska god syn...

Nyckelordet för denna säsong är helt klart passivitetsträning. Jag har verkligen lärt mig hur mycket det ger att bara stå stilla med Galishimo. Dels stillastående som belöning när han har löshoppat, det har gett väldigt goda resultat och han slår i princip knut på sig själv för att få det eftersträvade "hänget" med matte med lite godis, klappande och spanande mot horisonten. Sedan har jag överfört det till sadeln också. När det är oroligt omkring oss (många hästar på ridbanan eller oroligt i hästflockarna som betar bredvid banan) så har jag också börjat att mer medvetet sitta på ryggen och bara slappa med honom. Jag började med det förra året då jag hade svårt att ha honom att stå still när vi var i ridhuset, eller när det hände mycket omkring oss. Det var oftast på ridhuset eller när andra hästar stökade som han började trampa runt. Exempelvis i detta inlägg från förra året. Han har ju alltid haft lätt för att trampa runt, och jag har då ibland suttit av honom. Då brukar...

I morse gjorde jag mitt första gym-pass för i år, tror jag. Det började väldigt rostigt, jag kände mig väldigt oengagerad och ekonomiskt utblottad över att ha skrivit in mig på detta 'fingym', men nu är jag ärligt talad såld. Jag gjorde mitt första biocircuit-pass idag. I fredags ställde vi ju bara in alla maskiner och allt motstånd så de skulle fungera optimalt när jag tränade. I helgen funderade jag på saken (och sålde fika på den lokala ridklubben) och kände mig ändå hyfsat laddad att ta ett pass innan jobbet. Och i morse hände det alltså. Jag måste säga att det verkligen blev optimal träning på så många sätt. Man har 30 sekunder på sig att byta maskin mellan övningarna. Det betyder att man inte hinner fippla i mobilen, fundera över sin egen existens på jorden, byta musik eller snegla på andra. Det är bara att hoppa på rätt maskin på rätt sätt, så brummar den tyst för att ställa in säte, handtag och vikt efter min kroppsbyggnad och styrka. Hur smidigt som helst. ...

Galishimo har skött sig så fint på sistone att jag red honom till och med som "tryggt sällskap" till ryttaren med Dramaten. Jag red först i mycket begränsat tempo under tiden Dramaten bokstavligt talat flåsade oss i nacken. Dramaten körde höga knälyft så svetten rann. Galishimo ansträngde sig not so much och tog skritt och trav på långa tyglar. Helt underbart. Vi träffade på några jägare redan nu, så det märks att det börjar dra ihop sig till älgjakten. Galishimo gick först och skötte sig exemplariskt med blott några små ryck när det prasslade i buskarna. Tjejen som rider Dramaten är också supertrevlig och det blir många roliga samtal. Jag var riktigt stolt och nöjd över oss. Att rida ut två mil i veckan är egentligen optimalt för honom, han får sitt rörelsebehov och mentala stimulansbehov tillgodosett och verkar nöjd. Jag har beställt en ny skylt till honom också, den är lite mindre med mitt och Björns telefonnummer på. Jag hoppas verkligen den blir så bra som på ...

Biocircuit. Nej, jag kan inte heller uttala det. Jag kallar det Roboten i stället. Jag gick ju igenom Roboten nu i eftermiddags, efter att jag slutat arbetet. Jag fick en genomgång med mycket snäll och pedagogisk tränare och tillsammans fann vi bra lägen och inställningar för alla maskiner. Nu funkar det så fiffigt så att Roboten känner igen mig när jag kommer till den. Antingen så måste jag blippa in mig eller så hinner den känna igen mig innan jag blippat in mig. Den vet att jag är där med min mobil. Lite läskigt. Sedan säger den vilken maskin jag ska börja med, exempelvis "5C". Då har jag 30 sekunder på mig att hitta maskinen och sätta mig i den. Den ställer då automatiskt in sig så att sätet och avstånd är rätt inställda på mig. Eftersom jag har fått göra maxtest på alla styrkemaskiner så har Roboten räknat ut vad en 38-årig kvinna med denna max-styrka bör ligga på för att få ut ett bra träningsset med 14 repetetioner. Jag vet inte hur mycket exakt för det lades ingen...

Galishimo är riktigt lugn just nu. Han har fått riktigt fina motionsrutiner, med dressyr tre dagar i veckan och sedan sammantaget två mils lugn uteritt i veckan. Det trivs han med, det är bara att njuta i två veckor till älgjakten börjar, och man kan behöva ta det lite lugnare med uteritterna en liten stund. Vi passerar minst fyra älgjakttorn under ridturen så området är ganska tätt på både älg och jägare.  Det går ganska bra att sitta upp och av i westernsadeln från marken också. Den glider inte mycket, jag är alltid orolig att den ska glida runt eftersom Galishimo inte har så mycket till manke och väldigt platt rygg, men denna sadel verkar hålla måttet om jag drar den riktigt ordentligt. Den glider lite snett, men inte helt ur läge. Galishimo är ju som vanligt en ängel att kliva upp och av på ute, och jag tror han hjälper till med att blåsa upp magen lite och stå emot sadelglidandet när jag sitter upp från marken. Överhuvudtaget tror jag detta var den lugnaste ridtu...

En sak som jag lärt mig om fysträning är att man inte kan vänta på att man känner sig inspirerad. Ibland måste man handla först och hoppas på att inspirationen kommer senare. Det är lite jobbigt att punga ut med pengarna och lite segt att komma igång, men ofta känns det bra när man fått in en rutin på det. Om jag väntar på inspirationen först, och agerar sedan, så blir inget gjort. Någonsin. Så det är bara att traska bort till valda gym och få det bortgjort. "Nämen vad trevligt att du ska börja träna! Välkommen." sa en manlig receptionist. "Tack." sade jag kort och surt. "Vi har ju en ny grej här, biocircuit. Det rekommenderar jag att du provar." "Ja tack." sade jag kort och surt och tänkte att det alltid kommer nya träningsmetoder och nya begrepp och varför borde det inte bara räcka med att få upp flåset. "Kan jag boka in dig på en genomgång av biocircuit-träning, med en personlig tränare?" sade receptionisten. "Ja, tack....

Jag träffade en brukare häromdagen. "Är du CHEF?!" frågade brukaren skeptiskt och granskade mig ingående uppifrån och ned. "Nej, men ibland talar jag om för chefer vad dom ska göra." "Du ser inte ut som en sådan heller..." muttrade hen besviket. Point taken. Jag har köpt en ny jobbkavaj och en ny tröja på MQ. Och klippt mig. Kunden är kung, eller prinsessa, och jag får väl se till att representera den myndighet jag tjänar. Utöver detta så har jag lyckats pricka av en punkt från önskelistan. Galishimo har fått ett svart täcke av märket Finntack. Först blev han besviken och smånafsade mot mig när jag tog på honom täcket. När han väl kom ut i hagen så blev han rädd för täcket, och började springa runt med det. Man såg hur han började galoppera runt oroligt med huvudet högt och dra in rumpan långt, långt, under sig, som en liten rädd kanin. Det var säkert bakremmarna som var läskiga, trots att han haft täcken till och från hela livet. Galishimo k...

Dressyrträningen med Galishimo har verkligen gått bra den senaste tiden. Vi följer ungefär samma schema nu när jag rider, med små variationer så han inte ska förekomma mig, men det tar ca 50 minuter och brukar se ut ungefär så här:  Avsuttet Promenera två varv runt ridbanan och dra sadelgjorden lite då och då. Jag gillar inte ordet sadeltvång men han krampar lätt av sadelgjordar. (Gud så skönt förresten att jag har stängt av kommentarsfältet på bloggen så jag slipper "Har du provat..." kommentarerna. Folk tror på allvar att jag haft en häst som jag varit fullt engagerad i, i åtta år, utan att ha provat en massa saker, eller frågat andra, varje gång jag  kommer med ett påstående om min häst.)  Fortfarande avsuttet Flytta baken för vänster tryck Flytta bak och bog samtidigt för vänster tryck Flytta bara bog för vänster tryck  Beröm och klia Sitta upp Skritta ca 1 meter innanför fyrkantsspåret på lösa tyglar och öva bogkontroll med hjälp av ...

Jag hade visserligen en gedigen lista av önskemål men självklart köpte jag slutligen något som jag inte haft en tanke på att lista upp på önskelistan. Det är det som delvis skrämmer mig lite. Jag försöker planera min budget men i slutändan blir det ofta spontana inköp. Men det blev denna högtalare som jag råkade gå förbi på ICA supermarket. "Men vänta nu...!" tänkte jag och släppte ned inköpskorgen. Det här är alltså en enkel portabel högtalare med handtag som man kan hänga upp lite överallt, och koppla sin mobil till. En Luxor Bluetooth speaker BJF-99. Och inte nog med att den var liten och portabel, den tål vatten också. Jag minns inte vad den kostade men någonstans strax under 700 kronor, gick den på.  Den här kan jag alltså ha upphängd på en krok i badrummet när jag badar badkar, i stället för att skruva upp mobilen på högsta volym och hålla den så långt från fukten som möjligt. Jag kan hänga upp den på ett skåphandtag i köket när jag handdiskar (nej, jag har fo...

Jag sitter på Rand och framför mig har jag Ebba och Galishimo och ett annat ekipage som rider med oss. Det andra ekipaget består också av en väldigt vaken häst, och det skedde onekligen vissa förhandlingar innan jag var redo att ha en vaken häst till på vår uteritt. Just nu kallar jag den andra hästen Dramat eftersom han gör allt väldigt dramatiskt, han rids dock väldigt bra av sin nya ryttare så Dramat kanske blir Lugnet om något år. Man vet aldrig. Hur som helst: Galishimo och Dramat går framför mig, där jag rider på Rand, och deras ryttare konverserar glatt och ivrigt om ungdomsserier värda att följa och inte. Vi behöver korsa ett järnvägsspår om ca 20 meter. "Tänker de på järnvägsspåret, tror du? Ska jag rida först?" frågade jag Rand. "Äh, vi ser väl." svarade han lugnt. Jag betraktade dem lite nyfiket bakifrån när de närmade sig järnvägsspåret. På mitt vaksamma vis så vet jag ju att Galishimo inte alltid passerar järnvägskorsningar oberört. Ryttarna fra...

Hej hopp! Här kommer en lista på saker jag vill ha men kanske är för snål att köpa. Det är nog inte saker jag behöver, men väl saker jag "villhöver" och väger fram och tillbaka om jag ska köpa dem. Ett bättre ryggskydd Jag köpte ju ett väldigt enkelt ryggskydd under en utförsäljning förra året, för ca 200 kronor, och tänkte att det kunde vara "bra att ha". Det har ju visat sig att jag använder ryggskyddet betydligt oftare än vad jag trodde jag skulle använda det. Nästan varje uteritt åker ryggskyddet på, och jag besväras aldrig av att bära det. Problemet är att ryggskyddet är lite för litet, så det ser ut som det försöker döda mig i kvävningsdöden när jag använder det. Särskilt med tanke på att jag ofta slänger på det utanför ridjackan vid varje pass. Därför vore det kanske vettigt att köpa ett bättre passande ryggskydd som jag provar ut lite noggrannare.  Varför jag känner mig snål De är så sabla dyra. en Komperbell Ballistic väst, storlek dam , ko...

Jag har fått låna Ebbas häst Rand lite till och från nu under sommaren. Från början kändes det lite märkligt att sitta på en annan häst, men jag har börjat komma in i det allt mer. Jag har till och med ridit ut på honom barbacka. Vi har varit nere i diket en vända, då han ville hem tidigare än vad jag ville, och på travarhästars sätt så är han ju väldigt framåt, lägger sig gärna i bettet och älskar att trava snabbt, snabbt med sin ryttare. Men han är stabil, åh vad stabil han är! Trots att han har stor framåtanda, så har också ett lugn över sig som är otroligt smittsamt. (Eller så är han bara en helt normal häst och det är jag som fått andra preferenser...) Första gången jag red ut med Rand själv, barbacka, så träffade vi på en travhäst med kusk och jag kände mig inte dugg orolig. Rand verkade mer intresserad av annat. Det är väldigt skönt för självkänslan, för ofta innan jag sitter upp på Rand för att rida ut, så tänker jag att det kommer att kännas lika osäkert som när ja...

Galishimo har fått en ny grimma! Jag har funderat länge på om han ändå inte borde ha en fin lädergrimma som jag kan smörja upp, i stället för dessa tyg-grimmor som ändå bara är fina i tre månader och sedan slängs. Sagt och gjort, efter lite velande så blev det en fin, mörkbrun lädergrimma som kostade över 400 kronor. Jag minns faktiskt inte riktigt vad jag gav för den. Mjukt, rundat, fint kvalitetsläder var det då med ljusa sömmar. och extra vaddering i nacke och på nos.  Galishimo är ju inte en dum häst för han kan skilja på grimmor i tyg, och träns i läder, så han var övertygad om att det var ett läderträns jag försökte trä på honom, vilket gjorde att han gapade STORT för att få "bettet" i munnen. Lite förvirrad blev han, när det inte fanns något bett att ta emot, utan att lädergrejen bara skulle bäras som en grimma.  Hur som helst så hade vi ett fantastiskt ridpass. Jag slappnar ofta av när jag rider honom helt ensam på ridbanan eller ute. Jag går bara in i...

Galishimos man är riktigt lång och fin nu! Jag har hittat några trix som gör att den inte går av lika lätt och funnit en rutin som fungerar. Ibland kan jag inte följa den av olika anledningar men huvudpunkterna är följande: - Aldrig reda ut manen med borste. Man använder fingrarna och när man tror att man rett ut den ordentligt med fingrarna så tar man borsten allra sist och borstar väldigt försiktigt för att hitta de sista knutarna. De sista identifierade knutarna reder man också ut med fingrarna och inte med borsten. Man använder aldrig borsten för att reda ut tovorna snabbare. Det blir för mycket hårsvinn då, om man har en häst med tunn man. - Låt det ta tid! Det tar ca 90 minuter när jag gör det med Galishimo. - Lämna flätorna i fred! Fläta inte om dem mer än en gång i månaden. De som lyckats riktigt bra med att få långa manar reder inte ut flätorna oftare än varannan månad. Låt hästen se ut som en rastafari-hippie däremellan. Jag har haft en tidigare rutin att bara fixa ...

Jag blev kompis med en kvinna inom westernridning när jag åkte för att titta på westernkursen i början av min semester. Jag och Björn har träffat henne och hennes arab vid ett tillfälle och hon kom igår för att hjälpa mig testa en dressyrsadel till Galishimo. Det var en lite finare childeric dressyrsadel som hon hade på sin egen arab, och den gled förstås fram på Galishimo, som alla andra engelska sadlar. Men Galishimo var nöjd som vanligt och klagade inte. Jag klagade inte heller eftersom jag med ett visst mått av exakthet kunnat förutsäga situationen. Vi hade i alla fall trevligt och hon fick även rida Galishimo lite. Hon blev väldigt förvånad. "Han är ju som en maskin! Man ger en hjälp och hans svarar direkt!" sade hon förtjust när hon red honom. "Man kan ju be honom höja ryggen, sänka huvudet, öka tempot, byta gångart... allt svarar han direkt på omedelbart!" sade hon, och fortsatte: "Den här hästen måste du ju ha ridit väldigt mycket genom åren. Han är...