Första joggingturen med Galishimo
Idag hade jag PMS och var ganska obalanserad känslomässigt. Jag hade drömt flera mardrömmar på natten, jag försökte vakna ordentligt mellan varje mardröm för att "bryta känslan" men så snart jag somnade så fortsatte mardrömmarna. Jag hade även väldigt svårt att komma igång på min första semesterdag. Jag tittade på olika dokumentärer och lyssnade på ljudböcker och tog det lugnt.
Sedan hörde Linn av sig och ville rida med mig och Galishimo. I stället för att säga
"Nej, jag orkar inte med sprattelgubben idag..." så kom jag ju på den briljanta idén att jag ju faktiskt kan jogga med honom nu när jag har alla mina nyköpta joggingkläder och jogginskor. Då slipper jag känna oro över att behöva peppa mig i ridningen eller riskera spänna mig och oroa mig för att trilla av när jag rider ut. Dessutom så fungerar ju konditionsträning lite förmildrande när jag har PMS. Om jag joggar mig svettig och flåsig så kan det lyfta humöret på mig.
Sagt och gjort. Linn red. Jag sprang med Galishimo efter mig. Vi tog milrundan igen. Jag flåsade och blev genomsvettig och fick gå mer än vad jag kunde springa. Galishimo tyckte att det var jätteroligt att jogga med mig och sken som en sol hela tiden. Han blev busig av att springa med mig, och efter att vi joggat några hundra meter och jag behövde gå lite, och tog igen mig, så lade han mulen i nacken på mig, eller tog av mig tygeln, eller hittade på bus. Linn drog några repor i galopp över ängarna med sin häst och det var inga problem att hålla Galishimo under kontroll under tiden. Allt kändes tryggt och bra.
Efter detta blev jag taggad att jogga mer med Galishimo. Milsrundan är perfekt och Galishimo är så snäll. Efteråt fikade vi i stallköket och jag fick med mig två hästtjejer till. Jag bjuder ju sällan hem folk till min etta eftersom det är så litet där men stallköket fungerar ju utmärkt. Det är ju bara att köpa in lite goda grejer och lägga i kylen och bjuda. Så där satt vi fyra och pratade häst samtidigt som sommarkvällen faktiskt bjöd på en skymning där utanför. Ett väldigt mysigt avslut på första semesterdagen.
Min joggarkompis som Maud fotograferat. Jag tycker vi fått till milsrundan ganska många gånger nu... Åtta gånger denna sommar tror jag.
Sedan hörde Linn av sig och ville rida med mig och Galishimo. I stället för att säga
"Nej, jag orkar inte med sprattelgubben idag..." så kom jag ju på den briljanta idén att jag ju faktiskt kan jogga med honom nu när jag har alla mina nyköpta joggingkläder och jogginskor. Då slipper jag känna oro över att behöva peppa mig i ridningen eller riskera spänna mig och oroa mig för att trilla av när jag rider ut. Dessutom så fungerar ju konditionsträning lite förmildrande när jag har PMS. Om jag joggar mig svettig och flåsig så kan det lyfta humöret på mig.
Sagt och gjort. Linn red. Jag sprang med Galishimo efter mig. Vi tog milrundan igen. Jag flåsade och blev genomsvettig och fick gå mer än vad jag kunde springa. Galishimo tyckte att det var jätteroligt att jogga med mig och sken som en sol hela tiden. Han blev busig av att springa med mig, och efter att vi joggat några hundra meter och jag behövde gå lite, och tog igen mig, så lade han mulen i nacken på mig, eller tog av mig tygeln, eller hittade på bus. Linn drog några repor i galopp över ängarna med sin häst och det var inga problem att hålla Galishimo under kontroll under tiden. Allt kändes tryggt och bra.
Efter detta blev jag taggad att jogga mer med Galishimo. Milsrundan är perfekt och Galishimo är så snäll. Efteråt fikade vi i stallköket och jag fick med mig två hästtjejer till. Jag bjuder ju sällan hem folk till min etta eftersom det är så litet där men stallköket fungerar ju utmärkt. Det är ju bara att köpa in lite goda grejer och lägga i kylen och bjuda. Så där satt vi fyra och pratade häst samtidigt som sommarkvällen faktiskt bjöd på en skymning där utanför. Ett väldigt mysigt avslut på första semesterdagen.
Min joggarkompis som Maud fotograferat. Jag tycker vi fått till milsrundan ganska många gånger nu... Åtta gånger denna sommar tror jag.
Ibland rider jag och ibland går jag på uteritterna,
det beror lite på hur läskigt Galishimo tycker att det är.
Eller hur läskigt jag tycker att det är.
Ibland är vi faktiskt båda modiga samtidigt under samma ridtur
och då rider jag hela vägen
och Galishimo bär mig tryggt
men det är så ovanligt att det bara händer ungefär 20% av ridturerna
fast det bekymrar oss inte längre
vi har roligare saker för oss.
fast det bekymrar oss inte längre
vi har roligare saker för oss.
Kommentarer
Skicka en kommentar