Finbesök!
I maj fick jag ha en 24-timmars semester i Stockholms innerstad och i fredags var det min tur att stå på Skellefteå Airport och flacka med blicken. Han stod där i stilren grå kavaj, vit skjorta, och mörkröd slips vid bagagehämtningen.
"Hur gick resan?" frågade jag.
"Ja, du vet hur det är. Bara för att man åker business class så är det inte nödvändigtvis lugnt och ostört..." svarade han och nickade vänligt mot mig, ungefär som han förväntade sig att jag skulle svara något i stil med att jag precis förstår problemet. I själva verket vet jag inte på helt rak arm vad business class är och vad man kan förvänta sig av det. Wifi? Förmodligen inte. Det är ett flygplan. Så då nickade jag bara lite stumt tillbaka och såg frånvarande ut.
"Jag måste tacka varmt för besväret att hämta mig här, det hade absolut inte varit några problem att ta taxi eller flygbuss heller." insisterade han formellt och fortsatte:
"Jag har ju ett möte under lunchen, men vad kan man i övrigt göra i denna vackra stad i Västerbotten, en helg som denna? Det skulle inte vara tokigt att botanisera lite bland restaurangutbudet..." log han vänligt och jag såg sådär frånvarande ut igen.
"Har du någon vana av hästar? Du kan ju få botanisera min häst." testade jag.
"Det låter ju alldeles förträffligt! Dit åker vi!" svarade han, och jag inledde en djup scanning av hans kroppsspråk för att se om han ljög eller inte.
Han ljög inte. Efter affärsmötet bytte han kläder till en välstrykt pikétröja med matchande shorts.
"Vilken typ av klädkodex är det i stallet?" frågade han.
"Det finns ingen 'klädkodex' i stallet. Det är ett stall. Folk har allt från onepiece, blåställ eller märkeskläder." försökte jag förklara. Han såg misstroget på mig.
"När du åker dit kommer du att förstå..." förklarade jag.
Efter att ha klappat på Galishimo en stund, samt lärt sig att både rykta och leda honom, så såg han plötsligt lite hoppfull ut.
"Jag vill givetvis inte verka för påstridig, men finns det möjligtvis någon chans att man får rida ett så vackert djur?"
"Ja. Det får man. På egen risk..." svarade jag och en kvart senare så satt han på Galishimo och styrde runt honom på ridbanan, mellan röda koner.
"Det här var ju intressant! Vilken fantastiskt charmig och lydig herre!" konstaterade han nöjt och Galishimo såg ut att tänka exakt detsamma.
De såg faktiskt ut att trivas.
Helt otippat...
"Hur gick resan?" frågade jag.
"Ja, du vet hur det är. Bara för att man åker business class så är det inte nödvändigtvis lugnt och ostört..." svarade han och nickade vänligt mot mig, ungefär som han förväntade sig att jag skulle svara något i stil med att jag precis förstår problemet. I själva verket vet jag inte på helt rak arm vad business class är och vad man kan förvänta sig av det. Wifi? Förmodligen inte. Det är ett flygplan. Så då nickade jag bara lite stumt tillbaka och såg frånvarande ut.
"Jag måste tacka varmt för besväret att hämta mig här, det hade absolut inte varit några problem att ta taxi eller flygbuss heller." insisterade han formellt och fortsatte:
"Jag har ju ett möte under lunchen, men vad kan man i övrigt göra i denna vackra stad i Västerbotten, en helg som denna? Det skulle inte vara tokigt att botanisera lite bland restaurangutbudet..." log han vänligt och jag såg sådär frånvarande ut igen.
"Har du någon vana av hästar? Du kan ju få botanisera min häst." testade jag.
"Det låter ju alldeles förträffligt! Dit åker vi!" svarade han, och jag inledde en djup scanning av hans kroppsspråk för att se om han ljög eller inte.
Han ljög inte. Efter affärsmötet bytte han kläder till en välstrykt pikétröja med matchande shorts.
"Vilken typ av klädkodex är det i stallet?" frågade han.
"Det finns ingen 'klädkodex' i stallet. Det är ett stall. Folk har allt från onepiece, blåställ eller märkeskläder." försökte jag förklara. Han såg misstroget på mig.
"När du åker dit kommer du att förstå..." förklarade jag.
Efter att ha klappat på Galishimo en stund, samt lärt sig att både rykta och leda honom, så såg han plötsligt lite hoppfull ut.
"Jag vill givetvis inte verka för påstridig, men finns det möjligtvis någon chans att man får rida ett så vackert djur?"
"Ja. Det får man. På egen risk..." svarade jag och en kvart senare så satt han på Galishimo och styrde runt honom på ridbanan, mellan röda koner.
"Det här var ju intressant! Vilken fantastiskt charmig och lydig herre!" konstaterade han nöjt och Galishimo såg ut att tänka exakt detsamma.
De såg faktiskt ut att trivas.
Helt otippat...
Kommentarer
Skicka en kommentar