Sjuk

Idag har jag avancerat från "lite krasslig" som jag känt mig sedan tisdags, till "sjuk" som jag verkligen varit idag. Och jag är inte bara besviken. Jag är förbannad.


Det här är allt som jag tog för självklart att få göra idag, som jag inte alls fick göra:


  1. Jag fick inte dammsuga, skura och rengöra badrummet så det luktar mumma
  2. Jag fick inte åka en snabbis till Kåge ryttarförening klockan 09.00 och hejja på Linn som skulle låna ut sin häst Leah till Veronica som skulle hopptävla, och jag fick inte fotografera dem med fina sommarbilder.
  3. Jag fick inte åka till Elgiganten och titta på ett nytt kylskåp
  4. Jag fick inte rida Galishimo i det jättevackra sommarvädret och fortsätta träna på vårt Fräs, samt få en överdrivet blöt slickpuss av honom. 

5. Jag fick inte ta bilen till Anna vid 16.20 som överenskommet för att följa henne till Skellefteå flygfält och vara med henne när hon var nervös över sitt livs första fallskärmshopp (jag har ju haft fallskärmscertifikat själv när jag var yngre, och ville ju åka dit på ren nostalgi). Anna var ju tjejen som äntligen fick ut mig och Galishimo på långritter när jag var ridrädd, här är ett exempel på många ridturer vi haft, innan hon flyttade från stallet.

 

6. Jag fick inte träffa min vän och fallskärmshopparen Rex (som hade vänligheten att skicka ovanstående bild på Anna till mig) som jag i princip bara har chans att träffa en gång per år, de få gånger han vistas i Västerbotten, och ge honom en jättestor kram. En gång per år alltså! Nästa tillfälle är sannolikt juli tvåtusenARTON. Elände! Nu finns ju Rex både på facebook och messenger. Men det är fan inte samma sak.

7. Jag fick inte fotografera Anna när hon landade och rosig om kinderna berättade att det var det bästa hon hade gjort i hela sitt liv. 


Jag har legat i sängen, tittat på film och ätit glass och surat. Jag vill inte överdriva men jag skulle vilja summera denna lördag med att mitt liv i princip är förstört. Jag kommer inte att återhämta mig från att ligga hemma i sängen när solen lyser bland glesa fluffiga små kritvita moln mot den klarblå himlen när alla andra lever. Det finns ingen räddning längre. Det här med att vila är ett så sjukt dumt och onödigt påfund.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Flashback