Bra fräs i lillfräsen

Galishimo har sprungit målmedvetet och hurtigt som en liten fräs, så sanden flugit åt alla håll den sista tiden. Han har fräst runt på ridhuset (under fantastisk coachning och filmning av Linn!) och så har han fräst runt här hemma. Det blev en tre dagars paus i fräsandet då jag inte känt mig helt frisk, men vi återupptog fräset igår kväll.

Att rida med fräs leder dock till att både jag och Galishimo står i mitten av ridbanan och flåsar ljudligt efter 20-30 minuter. Fräset är frivilligt i ungefär en kvart men sedan så är han trött och behöver stöd och påhejning från mig för att fortsätta fräsa med samma kvalitet.

Jag förmodar att en helt vanlig ryttare skulle kalla detta vansinniga fräs för "trevlig framåtbjudning" men jag har ju en tendens att dramatisera det hela. Jag vill fortfarande kalla det fräs. Det känns som det går snabbt med en massa power. Sedan har jag ju tittat på Linns filmer och bilder och inser att det går lagom fort och är lagomt med power. Utifrån detta antar jag att jag ridit i undertempo och såsat runt där för att det är bekvämt, och fått känslan för att det är vårt "normaltempo". Det har inte hjälpt någon av oss. Och det har definitivt inte hjälpt Galishimos sommarmage. 

Och när det är riktigt bra fräs så skulle jag definitivt vilja kalla det Bad-Ass-Fräs. För det är precis så jag upplever det.

Den här killen... jag är så glad att jag har honom!

.