Ett avslutat kapitel - lånet

År 2013 separerade jag från min sambo och fick inte den bästa ekonomin. Dubbla hyror, dubbla stallhyror, skadad häst, och väldigt få möbler gjorde att jag hamnade i en väldigt knivig sits. Då ryckte givetvis min mamma in. Älskade, älskade, mamma. Jag fick pengar på mitt konto bara någon timme efter att jag ringt till henne och gråtit över att jag inte klarar av det här längre. Jag hade gråtande satt ut Galishimo på blocket och hästnet för endast 20.000 kronor men ingen var intresserad av att köpa honom. Ingen.  Vilket så här i efterhand var en jäkla tur...



Pengarna var en gåva och hon kallade det för ett "förskott på arvet" men innerst inne kändes det så fel. Jag var 32 år och hade bett om pengar av min mamma för att klara mig, och hon är ju inte rikast i världen heller. Hon har aldrig bett om ett öre tillbaka och hon sa hela tiden att det var självklart att hon skulle hjälpa till, men någonstans ville jag verkligen att hon skulle få tillbaka allt hon lagt ut åt mig. Så jag kämpade på och fick ordning på ekonomin. 

18 månader efter gåvan från henne så hade jag så stabil ekonomi att jag kunde börja betala tillbaka pengarna, och sedan har det tickat tillbaka pengar till mammas konto. Jag satte en fast summa på autogiro varje månad. Nu har hon fått tillbaka varje krona, plus 600 kronor i ränta, och jag kan avsluta avbetalningen.

Äntligen! Jag är så stolt och nöjd över att jag gjort rätt för mig och återbetalat allt. Inga ursäkter! Nästa gång min mamma kommer så bjuder jag ut henne på en riktigt god middag och så firar vi att min dåliga ekonomi år 2013 nu är ett avslutat kapitel. Äntligen!



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer