Att rida med enhandsfattning

Bild från förra året. En gammal bild, men samma lugna känsla! 

Den här dagen har varit otroligt bra. Långsamt börjar energin komma tillbaka till mig. Jag har haft en tuff vår men nu känner jag hur jag på allvar börjar återhämta mig! Jag sover bättre, jobbar bättre och har mer energi att tackla motgångar. Då går det ju automatiskt lite lättare att hantera Galishimo också! Idag så har jag tränat att rida honom med en hand.

Jag har ju tidigare tränat på att kontrollera Galishimo till högre grad med sitsen och benen. Tränaren tipsade om att jag skulle träna på enhandsfattning för att inte börja korrigera honom för mycket med händerna när han springer snett eller börja jiddra med bettet. För han är ju en riktig pillerhäst som gärna fifflar med annat när jag rider. Och nu svänger han ju fint på sits, vikt och tryck med tygeln mot halsen, så jag behöver faktiskt inte styra honom onödigt med händerna, hur som helst. Så det var bara att släppa tyglarna med en hand, och se vad som händer.

För er som inte rider så kan man jämföra detta med att träna på att släppa styret när man cyklar och träna på att få cykeln dit man vill genom att luta sig dit man ska. På ett ungefär.  Fast min cykel har en egen vilja, är rädd för sparvar, och gillar att skämta aprillo.


Först kändes det konstigt och avigt. 

 Sedan kändes det konstigt och avigt.

 Sedan kändes det ännu mer konstigt och avigt. 

Sedan trillade polletten ned! Jag vet inte om poletten trillade ned för Galishimo eller för mig. Eller om vi kom på samma idé samtidigt... men väldigt plötsligt så kändes det oväntat lätt och naturligt att rida med en hand. Jag lutade mig tillbaka och lät ena handen vila på låret och Galishimo svängde, bytte varv, och ökade och minskade skritten, på min vikt. Hyfsat bra, faktiskt! Vi red ju bara i långsam skritt men det kändes väldigt roligt. Det här kan vi ju slipa på detta hela sommaren!


 Så här snygga var vi absolut inte när jag red med en hand. Men å andra sidan är Bent Banderup typ 30 år äldre än mig, så han har givetvis hunnit träna lite mer!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer