Älgpassagen

Jag har flera gånger nu letat efter nya ridvägar. Jag börjar med att granska en karta. Det är framför allt två glest trafikerade grusvägar jag skulle vilja ta mig emellan. Väg A och väg B. Så nu gjorde jag ytterligare ett försök till att finna en passage mellan dessa två vägar.


Väg A och väg B har terräng emellan sig. Dagens uppgift var att leta reda på den lilla öppningen där pilen pekar, vid A, och ta reda på om man kan RIDA över den lilla öppningen för att komma närmare väg B. Det ser ut som det går ett dike där men vegetationen verkar inte så tät. Sagt och gjort.

Jag tog bilen så nära punkt A jag kunde komma och tills Skodan skrek åt mig att jag för i helvete inte kan köra längre in i skogen.  När jag vände mig om för att titta på bilen så hörde jag en berättarröst i dokumentäranda:
"Här hittades offrets bil tidigt på tisdagmorgonen. Ingen anhörig har någon förklaring till varför bilen stod parkerad så ödsligt och man ha ännu inte hittat spår av den försvunna kvinnan." 


Sedan började jag promenera och i vanlig ordning gå lite vilse. Jag tänkte något i stil med att ingen kommer att någonsin hitta min kropp här ute.

Slutligen hittade jag vägen, fältet och... det som såg ut att vara en öppning på kartan. Det var inte alls en öppning. Det var fullt med träd. Kartan kanske är från 60-talet?  Så här såg det ut. En väl trafikerad älg-passage genom en lerig liten å. Med täta träd omkring sig. Galishimo skulle aldrig förlåta mig om jag utsatte honom för sådant plågeri. Halt nedför, lerigt i mitten, och trångt och fullt med träd upp igen. Sedan följde även väldigt sank mark där jag sjönk ned ordentligt med stövlarna när jag gick. Det är förmodligen inte en bro i det närmaste området för älgar är inte dumma och de brukar välja de enklaste vägarna. Eller så lurar de mig. De där vilddjuren...


Jaja, jag har inte gett upp ännu! 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet