I huvudet på en seriemördare

Jag lyssnar fortfarande på ljudboken "I huvudet på en seriemördare". Det är 17 CD-skivor och 22 timmars lästid... så. Ja. Jag har en bit kvar. Särskilt när jag oftast lyssnar på den i bilen. Förutom att det är den mest bizarra bok jag läst (lyssnat på), med fallstudier och intervjuer med seriemördare, så har boken även förlett mig i situationer då jag känt mig väldigt besvärad.

Som när jag erbjöd mig att skjutsa en kollega på arbetet i min bil, mest för att visa upp min fina bil. När vi startar bilen så hörs genast en gravallvarlig röst i högtalarna:
"Många seriemördare skiljer på arten av mord såsom mord för att få det man vill ha, så kallade custom-killings, vid situationer då exempelvis pengar står på spel eller för att undanröja vittnen." Jag blir nervös och börjar nervöst leta efter stoppknappen samtidigt som kollegan stirrar lite förvånat på mig och rösten obönhörligt fortsätter:
"Dessa mord skiljer sig avsevärt från de rena lustmorden där mördandet i sig..."

Ja. Ni kan ju föreställa er.

Eller när jag körde vilse när jag skulle möta upp sambon som sprang på ett långlopp. Hur mycket jag än körde runt i det lilla samhället så kunde jag inte hitta målgången. Jag såg ett par funktionärer och vevade genast ned rutan. Den gravallvarliga rösten från bilens högtalare sade:
"...rituella styckningar är lätta att känna igen från praktiska styckningar då de rituella styckningarna ofta är inriktade mot borttagande av könsorgan och..."
Denna gång valde jag att inte alls trycka bort skivan utan i stället höja rösten onaturligt högt och halvskrika:
"KAN NI VISA MIG I VILKEN RIKTNING MÅLGÅNGEN ÄR?!"

För att liksom... överrösta CD-skivan. Om det fungerade eller inte, vet jag inte...

Och eländet fortsätter gång på gång, jag glömmer ständigt av att trycka bort CD-skivan för att upptäcka det alldeles för sent. Och jag undrar fortfarande i min förtvivlan vad biträdet på McDonalds tänkte när hon slog på drive-in speakern och frågade:

"Välkommen till Max, det går bra att beställa..."




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer