10 Osorterade intryck
Jag har några osorterade intryck från helgen som jag inte riktigt fått ordning på.
1. Sambon bjuder mig på First Hotel i Örnsköldsvik, på torsdagskvällen. Vi har åkt bil från Skellefteå direkt efter jobbet. Vi somnar det första vi kliver in i hotellrummet. Sedan vaknar vi, äter frukost och drar vidare. Sammanlagda vakna tid på hotellet var nog ca 40 minuter. Det var dyra 40 minuter. Vi kunde väl ha sovit mindre. Eller åtminstone vaknat till någon gång på natten. Så man hann vara medveten om att man var där, liksom.
2. Jag sitter på Barista i Gränby Centrum, Uppsala, och pratar glatt och energiskt med min gamla kollega Sandra, från Östhammartiden. Vi myser med Kaffe Latte och har inte bråttom någonstans. Regnet slår mot rutorna på Cafeet, och jag är så lycklig över att få återse Sandra. (Vid denna tidpunkt spelar sambon tydligen golf i hällregnet på Sveriges finaste golfbana. Plask.)
3. Jag och min gamla träningskompis Karin går på en djuraffär (Uppsala) och Karin suckar när jag fastnar för en fluffig kanin. Jag får svårt att motivera mig att gå därifrån. Den är ju fluffig. Jag blir nästan hypnotiserad av allt fluff. (Vid denna tidpunkt spelar sambon tydligen golf i hällregnet på Sveriges finaste golfbana. Plask.)
4. Jag sitter på en spinningcykel på Kraftkällan i Uppsala. Karin sitter bredvid. Vi svettas och trampar för glatta livet och jag blir nostalgisk över den gamla goda träningstiden. (Vid denna tidpunkt tittar sambon på sina genomblöta skor som står på en blöt fläck i hallen. Han trär på sig dem, tar på sig den kalla regnjackan, och beger sig motigt till Sveriges finaste golfbana.)
5. Jag ser min gamla bostad i Östhammar och träffar Runa igen. Jag får någon slags mystisk känsla om att jag inte alls flyttat härifrån till Norrland och att allt bara var en konstig dröm jag haft. Allt är så tryggt och välbekant. Allt är så hemma. Mycket mer hemma än vad Norrland är. Det kan väl ändå inte vara möjligt att jag lämnade Runa och Karin och flyttade till Norrland. Och skaffat häst. (Vid denna tidpunkt muttrar sambon bittert över att det ska regna så förbannat på Sveriges finaste golfbana, men slår ett par hål till.)
6. Sambons grepp om ratten hårdnar när vi norrut på E4:an, och han säger med sammanbitna tänder: "Jaha. Nu har det slutat regna. Så det passade molnen att lätta nu. Ja det gjorde det. Och varför i helvete blev det då inget uppehåll igår?! Va?!" Jag bestämmer mig för att inte svara utan slurprar på min kaffemugg lite diskret och lutar mig lite frånvarande mot fönsterrutan och tittar ut.
8. Sambon går omkring med en vagn på IKEA i Sundsvall. Han ångrar att han lovade att bjuda på allt jag ville ha, eftersom vagnen bara blir fullare och fullare. Jag hittar gröna tallrikar med blad på och hurrar över detta. Sambon kan för sitt liv inte begripa hur jag kan bli lycklig av gröna tallrikar med blad på. Han ser att det händer men förbryllar sig över att just jag reagerar så starkt på just dessa tallrikar. Det är bara inte logiskt. Jag var inte hälften så glad över hotellrummet och det kostade honom 10 gånger mer än tallrickarna jag håller ett krampaktigt tag om.
9. Mamma och Lennart kommer in i hallen med en glad terv och en glad tax, och vi firar vårt återförenande med Pollygodisar. Hela familjen. Ingen vågar nämna min viktuppgång när jag har Polly i munnen. Det var väl lika bra, det.
10. Det är söndagkväll och jag står i sovrummet och tittar på IKEA-lampan HÄGGÅS som vi monterat i sovrummet. Jag tänder och ler. Sedan släcker jag och ler. Sedan går jag fram och tillbaka, lite tankspritt sådär. Och tänder. Och ler. Och släcker. Och ler. Sedan tänder jag och lägger mig på sängen och tittar upp på lampan. Någonstans där somnar jag.
.
1. Sambon bjuder mig på First Hotel i Örnsköldsvik, på torsdagskvällen. Vi har åkt bil från Skellefteå direkt efter jobbet. Vi somnar det första vi kliver in i hotellrummet. Sedan vaknar vi, äter frukost och drar vidare. Sammanlagda vakna tid på hotellet var nog ca 40 minuter. Det var dyra 40 minuter. Vi kunde väl ha sovit mindre. Eller åtminstone vaknat till någon gång på natten. Så man hann vara medveten om att man var där, liksom.
2. Jag sitter på Barista i Gränby Centrum, Uppsala, och pratar glatt och energiskt med min gamla kollega Sandra, från Östhammartiden. Vi myser med Kaffe Latte och har inte bråttom någonstans. Regnet slår mot rutorna på Cafeet, och jag är så lycklig över att få återse Sandra. (Vid denna tidpunkt spelar sambon tydligen golf i hällregnet på Sveriges finaste golfbana. Plask.)
3. Jag och min gamla träningskompis Karin går på en djuraffär (Uppsala) och Karin suckar när jag fastnar för en fluffig kanin. Jag får svårt att motivera mig att gå därifrån. Den är ju fluffig. Jag blir nästan hypnotiserad av allt fluff. (Vid denna tidpunkt spelar sambon tydligen golf i hällregnet på Sveriges finaste golfbana. Plask.)
4. Jag sitter på en spinningcykel på Kraftkällan i Uppsala. Karin sitter bredvid. Vi svettas och trampar för glatta livet och jag blir nostalgisk över den gamla goda träningstiden. (Vid denna tidpunkt tittar sambon på sina genomblöta skor som står på en blöt fläck i hallen. Han trär på sig dem, tar på sig den kalla regnjackan, och beger sig motigt till Sveriges finaste golfbana.)
5. Jag ser min gamla bostad i Östhammar och träffar Runa igen. Jag får någon slags mystisk känsla om att jag inte alls flyttat härifrån till Norrland och att allt bara var en konstig dröm jag haft. Allt är så tryggt och välbekant. Allt är så hemma. Mycket mer hemma än vad Norrland är. Det kan väl ändå inte vara möjligt att jag lämnade Runa och Karin och flyttade till Norrland. Och skaffat häst. (Vid denna tidpunkt muttrar sambon bittert över att det ska regna så förbannat på Sveriges finaste golfbana, men slår ett par hål till.)
6. Sambons grepp om ratten hårdnar när vi norrut på E4:an, och han säger med sammanbitna tänder: "Jaha. Nu har det slutat regna. Så det passade molnen att lätta nu. Ja det gjorde det. Och varför i helvete blev det då inget uppehåll igår?! Va?!" Jag bestämmer mig för att inte svara utan slurprar på min kaffemugg lite diskret och lutar mig lite frånvarande mot fönsterrutan och tittar ut.
8. Sambon går omkring med en vagn på IKEA i Sundsvall. Han ångrar att han lovade att bjuda på allt jag ville ha, eftersom vagnen bara blir fullare och fullare. Jag hittar gröna tallrikar med blad på och hurrar över detta. Sambon kan för sitt liv inte begripa hur jag kan bli lycklig av gröna tallrikar med blad på. Han ser att det händer men förbryllar sig över att just jag reagerar så starkt på just dessa tallrikar. Det är bara inte logiskt. Jag var inte hälften så glad över hotellrummet och det kostade honom 10 gånger mer än tallrickarna jag håller ett krampaktigt tag om.
9. Mamma och Lennart kommer in i hallen med en glad terv och en glad tax, och vi firar vårt återförenande med Pollygodisar. Hela familjen. Ingen vågar nämna min viktuppgång när jag har Polly i munnen. Det var väl lika bra, det.
10. Det är söndagkväll och jag står i sovrummet och tittar på IKEA-lampan HÄGGÅS som vi monterat i sovrummet. Jag tänder och ler. Sedan släcker jag och ler. Sedan går jag fram och tillbaka, lite tankspritt sådär. Och tänder. Och ler. Och släcker. Och ler. Sedan tänder jag och lägger mig på sängen och tittar upp på lampan. Någonstans där somnar jag.
Taklampan Häggås i vårt sovrum.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar