Livet är förändring
Jag ringde till mamma och gnällde över min misslyckade promenad med Galo.
"Ena sekunden gick vi i rätt riktning och jag hade full kontroll. I den andra sekunden passerar han mig i rakt motsatt riktning i minst 30 km/h. Jag hade inte en suck att hålla kvar kontrollen." gnällde jag.
"Ja sådär var det att vara mamma till dig också." konstaterade mamma.
"Va?" sa jag.
"Ja. Det är sådär jag känt mig under hela din uppväxt."
"VA?!" utbrast jag.
"Japp."
"Vaddå då?"
"Ena sekunden trodde jag att jag hade koll på läget. Andra sekunden så hade du skenat iväg i en fullständigt motsatt riktning. Och inte kunde jag göra något åt det." suckade mamma och fortsatte:
"Precis som du, så står man bara där, med tomma händer, och undrar vad tusan det var som hände."
"Ja fast det är väl inte samma sak?" sa jag.
"Inte?" sa mamma.
"Ja, det är ju jobbigt att komma tillbaka till stallet och titta alla i ögonen och... det blir ju liksom så PERSONLIGT om hästen gör något oväntat."
"Ja." sa mamma och lät fullt införstådd i situationen.
"Ja. Är man duktig hästmänniska så får man en duktig häst." förklarade jag. Det är fullkomligt logiskt. Det står i alla hästböcker man slår upp ÖVERALLT.
"Så var det med dig med. Är man en duktig mamma så får man duktiga barn." log mamma. Sedan fortsatte hon:
"Du har ju skenat iväg hur många gånger som helst. Det var inte heller lätt att förklara inför andra mammor som hade lugnare ungar. Det kändes väldigt personligt, kan jag lova."
Jag hör hur hon ler i luren när hon fortsatte:
"Men jag är väldigt stolt över allt du har åstadkommit, när du vuxit upp. Och jag är helt säker på att du kommer att bli väldigt stolt över din häst, när han vuxit upp. Så är det med livet bara. Man tror man håller i tyglarna men man har inte särskilt mycket kontroll när allt kommer till kritan. Det spelar nog ingen roll vad man sysslar med. Oavsett man har ungar eller djur eller annat. Så är det bara."
Livet går inte kontrollera. Och det är förändring.
Man kan hålla i tyglarna, men det betyder inte att man har kontroll.
.
"Ena sekunden gick vi i rätt riktning och jag hade full kontroll. I den andra sekunden passerar han mig i rakt motsatt riktning i minst 30 km/h. Jag hade inte en suck att hålla kvar kontrollen." gnällde jag.
"Ja sådär var det att vara mamma till dig också." konstaterade mamma.
"Va?" sa jag.
"Ja. Det är sådär jag känt mig under hela din uppväxt."
"VA?!" utbrast jag.
"Japp."
"Vaddå då?"
"Ena sekunden trodde jag att jag hade koll på läget. Andra sekunden så hade du skenat iväg i en fullständigt motsatt riktning. Och inte kunde jag göra något åt det." suckade mamma och fortsatte:
"Precis som du, så står man bara där, med tomma händer, och undrar vad tusan det var som hände."
"Ja fast det är väl inte samma sak?" sa jag.
"Inte?" sa mamma.
"Ja, det är ju jobbigt att komma tillbaka till stallet och titta alla i ögonen och... det blir ju liksom så PERSONLIGT om hästen gör något oväntat."
"Ja." sa mamma och lät fullt införstådd i situationen.
"Ja. Är man duktig hästmänniska så får man en duktig häst." förklarade jag. Det är fullkomligt logiskt. Det står i alla hästböcker man slår upp ÖVERALLT.
"Så var det med dig med. Är man en duktig mamma så får man duktiga barn." log mamma. Sedan fortsatte hon:
"Du har ju skenat iväg hur många gånger som helst. Det var inte heller lätt att förklara inför andra mammor som hade lugnare ungar. Det kändes väldigt personligt, kan jag lova."
Jag hör hur hon ler i luren när hon fortsatte:
"Men jag är väldigt stolt över allt du har åstadkommit, när du vuxit upp. Och jag är helt säker på att du kommer att bli väldigt stolt över din häst, när han vuxit upp. Så är det med livet bara. Man tror man håller i tyglarna men man har inte särskilt mycket kontroll när allt kommer till kritan. Det spelar nog ingen roll vad man sysslar med. Oavsett man har ungar eller djur eller annat. Så är det bara."
Livet går inte kontrollera. Och det är förändring.
Man kan hålla i tyglarna, men det betyder inte att man har kontroll.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar