Ett öra kan vara bra



Jag följde uppfödaren Maggies tips om att spendera lite mer tid "i ögonvrån" på Galo så han skulle vänja sig vid att ha mig "i backspegeln". För det är ju det jag tror han blir skrämd över.

Så jag stod uppe på en pall bakom  honom och flätade ihop hans man till en ardennerfläta. Han höll hela tiden ett öra riktat mot mig. Att ett araböra, som är så litet, kan bli dagens glädjeämne.

Jag vill ju att han ska vara uppmärksam på mig. Jag vill ju inte att han ska glömma bort att jag är där uppe, och sedan plötsligt bli överraskad över att någon sitter där uppe.

Vi ska ju bli ett team, han och jag. Då måste vi vara uppmärksamma på varandra.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna