30 minusgrader. Och solsken.


"Jag tänker INTE köpa en dyr högpresterande häst." sa jag till Per, för ganska precis ett halvår sedan.
"Jag tänker köpa en relativt billig häst som jag inte behöver prestera med. Jag vill ha en häst att vara med." fortsatte jag pedagogiskt, när jag tittade på olika annonser och vägde mellan olika hästar och priser.
"Jag vill ha en häst som kan stå i hagen och bara vara, utan att jag får dåligt samvete. Jag vill ha en häst som jag inte måste träna utan som jag bara kan mysa med och rida ut med när det är fint väder." minns jag också att jag sa.

Fint väder. En väderhäst. En hobbyhäst. En Sol-häst.





Vad är det då som får mig att muttrande och fnysande åka till stallet när det är -30 grader ute? Jag gnäller och surar och muttrar men kan ändå inte låta bli att åka till stallet. Sedan ställer jag upp Galo på stallgången och sneglar på honom. Vi kanske kan ta ett litet träningspass. Ett litet?

Ramona log brett och ignorerade kylan och tog med sig sin häst också. Och så knallade vi iväg på en liten runda. Galo var på glatt humör och likaså mitt sällskap. Kylan fick kläderna att prassla hårt och jag var tvungen att röra händer och fingrar hela tiden för att de inte skulle förfrysa. Snön knarrade under våra fötter och solen sken starkt utan att värma. Galo skötte sig exemplariskt och jag blev stolt över hans glada uppsyn. Såklart vi skulle ut och promenera.

Solen skiner ju.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer